Det har varit många kommentarer och olika uppfattningar om den kliniska effekten av Leqembi.

I Svenska Dagbladet den 29 april yttrar sig professor Lars Lannfelt, som har forskat fram substansen Lecanemab, grunden till läkemedlet Leqembi. Grundforskningen som han och hans team har ägnat sig åt vid Uppsala universitet under 20 års tid. Det tar alltså lång tid att få fram ett fungerande läkemedel från en begynnande forskarupptäckt. I det här fallet är upptäckten av antikroppar som faktiskt har en sjukdomsmodifierande effekt, revolutionerande och ett ytterst viktigt steg mot att kunna erbjuda drabbade i tidig fas av Alzheimers sjukdom en behandling som kan bromsa sjukdomen. Det hoppet har vi inte kunnat ge på över 20 år.

Efter det tråkiga besked som kom från NT-rådet den 17 april, om att inte rekommendera Leqembi, har många mycket ledsna patienter hört av sig till oss på Alzheimerfonden. Dessutom har det kommit kritik i media om läkemedlets kliniska effekt. Det är olyckligt och missvisande som Lars Lannfelt beskriver i sin replik. Vi vill betona det som beskrivs i repliken; "Leqembi har i robusta kliniska prövningar visat både en tydlig biologisk och klinisk effekt på sjukdomsprogression hos patienter i tidig Alzheimers sjukdom".

Det finns alltså ett bromsande läkemedel som inte görs tillgängligt för de drabbade som väntat i decennier. De i tidig fas av sjukdomen skulle kunna få leva ett självständigt liv längre med bibehållen livskvalitet.

”Det är anmärkningsvärt att Sverige som framstående forskningsnation inte kan erbjuda patienter det första riktiga hoppet om att vi närmar oss effektiva behandlingar mot denna obotliga hjärnsjukdom”. /Liselotte Jansson, generalsekreterare

Läs Lars Lannfelts replik 29 april här