Kim Kärnfalk och Anders Löwstedt - Alzheimerfondens ambassadörer
48 år gammal – mitt i livet – fick artisten och programledaren Kim Kärnfalk diagnosen Alzheimers sjukdom. Idag är musikskapandet tillsammans med maken Anders Löwstedt det som får henne att må som bäst och sätta sjukdomen på paus. På Alzheimerfondens läger för familjer mitt i livet delade paret med sig av sin kärlek till musiken.
Det är mer än två år sedan den där svarta dagen när Kim Kärnfalk och hennes man Anders Löwstedt besökte sjukhuset i Uddevalla och tog emot beskedet att Kim drabbats av en obotlig sjukdom.
Känslan att något var fel hade funnits med henne ett tag, inte minst på jobbet som programledare i radio P4 Väst. Vid ett tillfälle fick hon en blackout i direktsändning.
-Jag tror inte lyssnarna märkte någonting men det var obehagligt att helt tappa orienteringen i studion, berättar Kim.
Intervjuerna gick inte alltid som de skulle, Kim kunde upprepa frågor och tappa tråden under direktsändning. Hon hade varit sjukskriven för utbrändhet och nu berättade läkaren om resultaten från minnesutredningen som hon hade gått igenom.
Efter beskedet satte sig Kim och Anders i bilen och fortsatte att köra timme efter timme, pratade och grät och försökte ta in det de precis hade fått höra. De ville inte stanna bilen.
Snart tog paret tillsammans med sin dotter beslutet att lämna Kims hemtrakter Uddevalla och flytta närmare övriga familjen och vänner i Stockholm. Rätt snabbt bestämde sig familjen också för att köpa ännu ett husdjur, katten Puzzle fick sällskap av golden retriever-valpen Rufus.
Foto: Alzheimerfonden. Kim och Anders tillsammans med valpen Rufus.
– Alzheimers sjukdom är gjord i svart helt enkelt, säger Kim Kärnfalk och fortsätter:
– När jag fick diagnosen trodde jag att jag skulle dö men det hade jag ingen lust med. Livet har blivit annorlunda, men vi har också gjort många roliga saker sedan vi fick beskedet.
Vi ses i Kim och Anders etagelägenhet söder om söder i Stockholm. På bordet ute på den soliga balkongen är kaffekoppar och kakor framdukade. Rufus håller sig nära matte. Kim berättar att sjukdomen gjort att hon slutat arbeta:
– Det är skönt, jag har jobbat så mycket i livet, mer än många andra. Men det är lätt att man bara sätter sig, därför skaffade vi en hund. Går jag ut med gubben så blir jag glad igen.
Kim har en bakgrund som sångerska i bandet Friends, som tog hem Melodifestivalen med låten ”Lyssna till ditt hjärta” 2001, och i duon Nina & Kim. Efter artistkarriären sadlade hon om och arbetade som programledare på bland annat TV4:s Postkodmiljonären och Sveriges Radio. Maken Anders driver ett byggföretag, men är även journalist, producent och musiker. Musikaliskt har han hållit till i andra genrer än Kim, spelat mer jazz, konstmusik och experimentellt, men sedan sex-sju år tillbaka skriver och producerar paret musik tillsammans.
Innanför balkongdörrarna finns en hemmastudio som just nu går varm. Till sommaren släpper Kim och Anders ett album med sju-åtta låtar som har fått namnet ”Vykort till framtiden”. Inspirationen till texterna har Kim hämtat från sin uppväxt i miljonprogramsområdet Skogslyckan i Uddevalla och miljöer och människor som har betytt mycket för henne.
Foto: Alzheimerfonden. Anders Löwstedt.
–Vi skriver ihop berättelser och gör melodier till. Kim sjunger och gestaltar en låt, hon har alltid haft allt i huvudet - en rad, en catchy phrase, berättar Anders.
Musikskapandet pågår ofta i korta intervaller, på morgonen, under Anders lunchpauser eller på kvällen.
–Jag har sjungit sedan jag var liten. När jag håller på med musiken går diagnosen åt sidan och ställer sig bredvid, förklarar Kim.
Under skapandet är de tätt på varandra, så nära att känslorna ibland går överstyr.
– När vi blir förbannade finns inte sjukdomen där. Då är vi helt jämlika, säger Anders och får medhåll av Kim.
Foto: Alzheimerfonden. Kim Kärnfalk.
Hon berättar om den svåra tiden efter diagnosen, hur tårarna hela tiden rann, även då var det musiken som kunde bryta förlamningen.
– Jag sa ”nu skiter vi i det här och gör något roligt” och då gick vi in i studion och skrev. Då kunde jag gå in i musiken, i känslorna och lämna det. Jag tycker ändå jag kan komma förbi det ibland, att sjukdomen inte är med. Jag är för det mesta jäkligt positiv.
– Jag är nog mörkare, gräver ner mig mer, säger Anders.
Efter att Kim ”kom ut” med sin sjukdom i en lång artikel i Svenska Dagbladet i augusti 2024 har hon och Anders uppträtt på en gala Alzheimerfonden arrangerade på Konserthuset i Göteborg, för att samla in pengar till alzheimerforskningen.
I juni var de med på Alzheimerfondens läger för familjer mitt i livet som Alzheimerfonden arrangerade utanför Örebro. Mindfulness, yoga och målning är några av aktiviteter familjerna kan delta i för att komma ifrån sin tunga vardag. Kim och Anders höll i en musikworkshop.
– Det var roligt, jag gillar att jobba med och försöka inspirera andra, säger Kim. Hon letar efter de rätta orden, de kommer inte så lätt. Hon letar efter de rätta orden, de kommer inte så lätt. Anders hjälper till och fyller på.
– Vi kan visa hur vi skapar text och musik - så här kan man göra - och kanske väcka något, få ungdomar att hitta sin grej, sin ventil i musiken. Det ska bli jättespännande.
Foto: Alzheimerfonden. Kim Kärnfalk från familjehelgen i Ånnaboda.
Ett annat viktigt sätt att bidra är dokumentärfilmen som de bestämt sig för att göra tillsammans med vännen och TV-producenten Nike Lindblom.
–För mig känns det viktigt att berätta. Många vågar inte gå så nära. Vi vill skildra det vi är med om, våra känslor och anhörigperspektivet. Vi gör det för att kunna hjälpa någon annan som har fått samma sjukdom och för alla anhöriga, säger Anders.
Rösten får skärpa när han talar om situationen som anhörig. Att få någon form av psykologhjälp borde vara en självklarhet, ske med automatik.
Foto: Bild TV4 från dokumentären "Kim-jag lever"
– Jag kämpade ett år för att vår dotter skulle få hjälp. Jag gav mig fan på att hon skulle få det, det står i Patientlagen.
–Nu får hon träffa en psykolog varannan, var tredje vecka. Hon blir snart en ung vuxen och bär med sig den smärtsamma erfarenheten, får hon inte rätt verktyg med sig kommer hon att belasta vården betydligt mer längre fram.
Anders har efter enträget arbete också lyckats få psykologhjälp via Kognitiva mottagningen i Huddinge.
– Det löste sig snabbt när vi började spela in dokumentären.
– Jag kan skriva, jag kan tjata, annars får man ingen hjälp alls. Det är så otroligt dåligt, så orättvist. Jag skulle gärna engagera mig mer i att driva anhörigfrågor och trycka på beslutsfattarna.
-Vi blir nu ambassadörer för Alzheimerfonden och det är vi stolta över, säger Kim.
-Det är viktigt att sprida kunskaper om den här sjukdomen så mycket och brett som möjligt. Vi gör det med dokumentären och med vår musik, och nu som ambassadörer, säger Anders.
I dokumentärfilmen följer kameran Kim och Anders i deras vardag men hänger också med på en resa till Italien och till UK Dementia Research Institute i London, där svenske Henrik Zetterberg, en av världens främsta forskare inom området, har ett eget labb.
– Det var bara kvinnor i labbet, minns Kim och ser glad ut. Hon blir skrattig när professor Zetterbergs förmåga att vara på plats men nästan alltid försvinna kommer på tal.
– Man borde göra en film om Henrik som skulle handla om var han befinner sig. Var är han någonstans? Inte här, kanske i Mölndal? Det var så kul att vara i London, jag skulle gärna resa tillbaka.
Anders har ett bokat möte med en kund och Rufus jobbar hårt för att få lite uppmärksamhet, så det är dags att runda av.
– Sjukdomen har vi tillsammans, det är så vi tänker. Vi måste acceptera det. Alla drabbas av någonting, man får ställa om, funka så bra man kan, se till att göra roliga saker, säger Anders och fortsätter:
–Nu är vi i det här och kan inte ändra på det. Det går åt lite mer tid. Så är det nu.
–Jag tycker inte synd om mig själv. Det blir så bra som det går. Det gäller att hela tiden hitta strategier – för hushållssysslor, för fjärrkontrollen. Hitta sätt att lösa det på.
FAKTA
Kim Kärnfalk är beskyddare av drömprojektet ”Familjer mitt i livet” som drivs av Alzheimerfonden och har beviljats ett anslag på 5 miljoner kronor av Postkodlotteriet.