Kan våra gener avgöra vilken kost som skyddar hjärnan?

Ny forskning väcker frågor om framtidens kostråd vid Alzheimers sjukdom

Vad händer om de kostråd som fungerar för de flesta inte är de bästa för alla?

Den frågan har följt forskaren Jakob Norgren under flera år. Vid Karolinska Institutet leder han forskning som undersöker sambandet mellan kost, genetik och risken att utveckla demenssjukdomar. Nu pekar resultaten mot något som skulle kunna förändra synen på både förebyggande arbete och framtida kostråd.

– Vi ser tecken på att människor med olika genetiska förutsättningar kan svara olika på samma kost. Dagens kostråd är utformade utifrån genomsnittseffekter i befolkningen, men de är kanske inte optimala för alla, säger han.

För personer som lever med Alzheimers sjukdom – eller har sjukdomen nära sig – är frågan högst konkret. Vad kan man själv göra? Finns det något som går att påverka?

Det är frågor som Alzheimerfonden möter varje dag.

– När människor får en diagnos eller ser en närstående insjukna vill de veta vad de själva kan göra. Kost, träning och livsstil är ofta det första man frågar om,

En gen som sticker ut

Forskningsprojektet kretsar kring APOE-genen, den starkaste kända genetiska riskfaktorn för sporadisk Alzheimers sjukdom.

Ungefär tre av tio svenskar bär på genvarianterna APOE 3/4 eller APOE 4/4. Samtidigt återfinns dessa genvarianter hos en majoritet av dem som utvecklar Alzheimers sjukdom.

Det var just detta som väckte forskarnas intresse.

– Om de här personerna faktiskt har andra biologiska behov än resten av befolkningen, då måste vi våga undersöka om samma kostråd verkligen passar alla, säger Norgren.

Tanken är både enkel och omvälvande: att det som är bra för den ena personen kanske inte är lika gynnsamt för den andra.

Över 2 000 personer följdes i mer än ett decennium

För att undersöka frågan använde forskarna data från SNAC-K, en av Sveriges mest omfattande studier om åldrande och hälsa.

Över 2 000 äldre personer från Kungsholmen i Stockholm följdes under upp till 15 år. Deltagarna rapporterade sina kostvanor och genomgick återkommande tester av minne och kognitiv förmåga.

Forskarna analyserade därefter sambanden mellan kost, genetisk profil och utvecklingen av kognitiv svikt.

Resultaten bekräftade den hypotes de formulerat i förväg.

Hos personer med APOE 3/4 eller APOE 4/4 såg forskarna ett tydligt samband mellan högre köttkonsumtion och långsammare kognitiv försämring. Särskilt tydligt var sambandet för det episodiska minnet – den minnesfunktion som ofta drabbas tidigt vid Alzheimers sjukdom. Dessutom var risken för demens lägre. Sambandet var så stort att den förväntade nackdelen av att bära APOE 3/4 eller 4/4 inte syntes hos den femtedel som åt mest kött.  Deras medianintag var 870 g i veckan, beräknat på 2000 kcal dagligt intag.

– Det intressanta är att skillnaderna framträder först när man delar upp deltagarna efter genotyp. Om man bara tittar på hela gruppen riskerar effekterna hos olika subgrupper att ta ut varandra, säger Norgren.

• Redan för tre år sedan publicerade vi resultat som visade att APOE-genotyp påverkade hur balansen mellan kolhydrater och fett är relaterat till kognitiv funktion. Det bidrog till hypotesen att optimal köttkonsumtion kan bero på APOE, vilket stöds av den nya studien.

Hjärnan har hamnat i skymundan

Kostråd diskuteras ofta utifrån hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, vikt eller cancer. Men hjärnans hälsa har länge haft en betydligt mindre roll i debatten.

Det menar Jakob Norgren är ett problem.

– Om vi ska ge råd om hälsa måste vi också förstå hur kosten påverkar hjärnan. Hjärnan kan inte vara den bortglömda delen av kroppen.

Han betonar att forskningen inte handlar om att argumentera för eller emot specifika kostideologier.

– Vår uppgift är inte att ta ställning i klimatfrågor eller etiska frågor kring mat. Vi studerar hälsoperspektivet. Sedan får beslutsfattare väga samman alla olika aspekter.

Inte en studie om extrema dieter

Under de senaste åren har diskussionen om lågkolhydratkost, ketogen kost och andra alternativa kostupplägg varit intensiv.

Men Norgren är noga med att förklara att den aktuella forskningen inte handlar om några extrema kosthållningar.

– Ingen i den här studien åt ketogen kost eller någon form av carnivore-diet. Det handlar om människor som äter vanliga svenska kostmönster.

I stället handlar resultaten om proportioner och livsmedelsval inom ramen för en normal kost.

Forskarna såg också att det framför allt var oprocessat kött som visade positiva samband. För processade produkter som korv och charkuterier kunde man inte se samma mönster.

– Om det finns en signal här verkar den framför allt finnas i oprocessade livsmedel, säger Norgren.

Från generella råd till individanpassad kost?

En av de mest spännande frågorna är vad resultaten kan innebära i framtiden.

I dag bygger de flesta kostrekommendationer på vad som fungerar bäst för befolkningen som helhet. Men allt fler forskare talar om så kallad precisionsnutrition – individanpassad kost baserad på biologiska och genetiska faktorer.

Norgren tror att utvecklingen redan har börjat.

– APOE-testning används redan vid diagnostisering av kognitiva sjukdomar. Om de här resultaten bekräftas i fler studier skulle det kunna öppna för mer riktade kostråd i framtiden.

Samtidigt är han noga med att betona att forskningen fortfarande befinner sig i ett tidigt skede.

– Vi behöver fler studier. Andra forskargrupper måste kunna upprepa resultaten. Det är så vetenskap fungerar.

Frågan många ställer sig: Vill jag veta?

Om framtida forskning visar att personer med olika APOE-profiler kan påverka sin risk genom specifika livsstilsval uppstår en annan fråga.

Vill människor veta vilken genvariant de bär på?

Synen på genetisk testning varierar.

Vissa vill hellre leva utan den kunskapen. Andra menar att information ger möjlighet att agera.

– Traditionellt har man sagt att det kanske inte finns någon poäng med att veta eftersom man ändå inte kan göra så mycket åt saken. Men om det finns livsstilsförändringar som faktiskt kan göra skillnad förändras hela den diskussionen, säger Norgren.

Ett växande hopp

För många familjer som lever med Alzheimers sjukdom handlar forskningen ytterst om hopp.

Inte om enkla lösningar eller snabba svar, utan om möjligheten att förstå sjukdomen bättre och hitta fler sätt att påverka utvecklingen.

Jakob Norgren ser sina resultat som en del av en större förändring inom forskningen.

– Jag tror att vi kommer att upptäcka att människor reagerar mer olika på kost än vad vi tidigare trott. Det är kanske den viktigaste lärdomen.

Han stannar upp en stund innan han fortsätter.

– Målet är inte att säga att alla ska äta på ett visst sätt. Målet är att förstå varför olika människor kan behöva olika råd.

Och kanske är det just där framtidens demensprevention börjar – i insikten att det som fungerar för hjärnan inte nödvändigtvis ser likadant ut för alla.