AlzeCure Pharma AB har inom loppet av tre veckor, under sommaren ingått två viktiga partnerskapsavtal, ett med Eli Lilly och ett med QuantumCell avseende de uppmärksammade Alzheimerprojekten - Alzstatin och NeuroRestore. Vi frågar vd Martin Jönsson om vad det innebär och hör hur AlzeCure startade och vad som är på gång inom alzheimerforskningen.

.

 Hur går dina tankar – kunde du föreställa dig att ni skulle vara här idag?

- Ja, det kunde jag för vi har väldigt fin vetenskap, bra samarbete med världsledande akademiker och bra data i våra projekt. Vi har löpande fått fram mer och mer evidens, vilket också olika kvalificerade parter som vi har dialog med, noterat. Det blir ett viktigt kvitto på att vi är på rätt väg. När man jobbar med biologi och sjukdomar så är det komplext, vi måste hela tiden vara ödmjuka, men jag har ändå haft en positiv känsla kring projekten under resans gång, även baserat på den responsen vi har fått när vi presenterat vår data och våra vetenskapliga tankar kring våra innovativa projekt. Vi har också mycket seriösa, långsiktiga och professionella individer omkring oss, både i och utanför bolaget.
- Jag vill poängtera att NeuroRestore är en så kallad ”First-in-class” läkemedelskandidat. Det är ingen någonsin som har skapat något liknande och det innebär också att det finns en mycket större bevisbörda för projektet. När man jobbar med läkemedelsutveckling traditionellt, använder man och baserar sin forskning på något som är etablerat och kanske kopierar och förbättrar till viss mån, men det vi gör här är ju oerhört innovativt och samtidigt obeprövat.

Vad innebär det att ett projekt som NeuroRestore definieras som ”First-in-class”?

- Det är när en molekyl för en viss mekanism, som ingen annan tidigare har utvecklat ett preparat för, lyckas få fram. Med NeuroRestore är vi verkligen först med vår molekyl, där vi primärt förbättrar inlärnings- och minneskapacitet via förstärkt neurotrofinsignalering, därav ”First-in-class”.

 Du beskriver också ett annat begrepp, ”Best-in-class”.

 - Till exempel när man går in i ett område med någon typ av molekyl där det redan finns något liknande, men man kommer med en förbättrad molekyl. När det gäller vårt andra Alzheimerprojekt, Alzstatin, så fokuserar vi på att minska produktionen av skadligt protein som skadar och bryter ner hjärnan. Det finns molekyler som tidigare har försökt göra detta, dvs. minskat produktionen av skadligt protein, så därför är vi inte ”First-in-class” med Alzstatin. Det vi utvecklar och presenterat med Alzstatin är en molekyl som vi hoppas ska bli ”Best-in-class”. 

Det finns ett annat bolag, Roche, som har en liknande molekyl som de nu testar i Alzheimerpatient med behandling under 18 månader. Vår data för Alzstatin indikerar att vi har en molekyl som ser ut att vara potentiellt bättre och mer potent.

Varför är det viktigt att Alzstatin är mer potent?

 - Läkemedel är ofta förbundna med sidoeffekter och därför vill man inte behöva dosera högre än absolut nödvändigt. Så ju mer potent en molekyl är, desto lägre kan man dosera läkemedlet.

 -Vår molekyl är annorlunda, även på andra sätt, vilket vi bl.a. tror kan vara positivt ur ett säkerhetsperspektiv. Den är baserad på vad vi har lärt oss om de här mekanismerna, så det är vissa saker man vill undvika.

 Alzstatin är en så kallad ”småmolekyl”. Vad finns det för fördelar med det?

- Fördelar med småmolekylära läkemedel är att de vanligtvis lättare tar sig in i hjärnan genom ”blod-hjärn-barriären”, att den kan utvecklas till tablettläkemedel samt vanligtvis har låga tillverkningskostnader. Tablettläkemedel som man kan ta i hemmiljö är en stor fördel för sjukdomar som Alzheimer, som redan idag är mycket vanlig, och förväntas få en tre-dubblad patientpopulation under de kommande trettio åren, dels p.g.a. vår åldrande befolkning och för att vi lever allt längre. Vi vet idag att Alzheimers sjukdom börjar utvecklas tio till tjugo år innan vi får symptom, varför det kan finnas anledning att framöver inleda behandlingen tidigt, för att motverka sjukdomsutvecklingen.

 De nya avtalen med Eli Lilly och QuantumCell är en stor nyhet - vad är de värda?

- Det totala potentiella värdet när det gäller utlicensiering ligger på över 3,2 miljarder US dollar. Det motsvarar ca 30 miljarder SEK. Men de stora summorna som kan komma in sen, om produkter lanseras, det blir via royalty på försäljningen. Blir det en framgångsrik produkt så blir det flera gånger större intäktssummor. Det innebär att om man multiplicerar de här 30 miljarderna några gånger, då kan vi tänka vilka summor det kan bli.

 Vad hade det inneburit om ni inte hade fått till den här typen av avtal nu?

- Det hade gått mycket långsammare att driva våra Alzheimerprojekt framåt. Det är positivt med utlicensieringen av Alzstatin till ett bolag som Eli Lilly, med all sin kompetens och resurser, som har stor ambition och som vet värdet av att snabbt ta sig fram på ett professionellt sätt. Det är något som vi ser kan gagna patienterna och det är jätteviktigt. Det är likadant för NeuroRestore, nu kommer ännu mer kapitalstarka parter in som också kan hjälpa till, eller som kan driva projektet snabbare framåt.

 Ser du möjligheterna att framgångsrikt kombinera Alzstatin och NeuroRestore?

- Ja det gör vi, de passar verkligen ihop för att motverka Alzheimer respektive att förbättra kognitionen. Tittar man på kognition är det faktiskt så att vår kognition, vår förmåga att lära och komma ihåg, sänks i princip från 26, 27 års ålder och sen går det nedåt. Till exempel vår förmåga att komma ihåg ord, nummer och lösa matematiska problem samt att vara kognitivt flexibel.

- Här ser vi dels att Alzstatin ska kunna gå in och motverka produktionen av det skadliga proteinet amyloid-beta i hjärnan, och är en så kallad gamma-sekretas modulator (GSM). Med NeuroRestore skall vi kunna hjälpa neuronerna i hjärnan att fungera effektivare, så att signaleringen i neuronen blir bättre och att kontaktpunkterna i synapserna mellan neuronen också förbättrats. Men också att vi potentiellt kan påverka och skydda neuronen mot skadliga ämnen, så att det blir mindre skador och nedbrytning i hjärnan. Det är många olika saker som vi tror att våra preparat potentiellt kan komma att hjälpa till med.

Om du får möjligheten att se in i framtiden, när kan de här potentiellt banbrytande läkemedlen finnas tillgängliga för patienterna som är drabbade av Alzheimers sjukdom?

 - Jag tror ju det sker på trettiotalet. Så det kommer ta tid. Det som är positivt, är att det också finns lovande projekt som till exempel Roche projekt, både med deras gamma-sekretas modulator, men också deras förbättrade antikroppspreparat med ny lovande brain shuttle teknologi. Det ser lovande ut. Det kommer säkert hända mycket som är positivt för patienterna.

- När det gäller AlzeCure jobbar vi med preparat som kan förbättra inlärnings- och minneskapacitet, det finns ju inte idag. Anti-kroppsläkemedel som leqembi från Bioarctic och Eisai bromsar upp Alzheimer, men vi behöver också något för att förbättra inlärnings- och minneskapaciteten hos patienterna. Vi arbetar också med en behandling som minskar produktionen av det skadliga proteinet, för vilket vi också har data som indikerar att det även potentiellt kan rensa hjärnan på existerande plack vilket är mycket spännande och attraktivt.

Kommer vi kunna erbjuda patienterna fler kombinationer av läkemedlen?

- Ja, och det tror jag kommer bli viktigt. Vi måste kunna identifiera, diagnostisera och behandla Alzheimerpatienter tidigt och anpassa behandlingen till patientens utvecklingsstadium samt relaterat till genetiska risker. Jag tror att vi i framtiden kommer ta ett blodprov där vi tittar på om vi har förhöjd produktion av de skadliga proteinerna som skadar hjärnan och sen gör vi ett gentest och ser om individen har en genetisk riskprofil som gör att det blir viktigt att gå in och behandla tidigt. Vi kommer fortfarande, men i mindre omfattning, behöva använda hjärnavbildning/hjärn scan/PET och MRI etc. som verktyg för att diagnostisera och utvärdera sjukdomsutvecklingen, inklusive potentiella hjärnskador. 
- När det gäller demens är det komplext och ofta multifaktoriellt, och därför behöver vi god diagnostik och flera olika typer av behandlingar, vilka anpassas och kombineras noga. Alzheimers sjukdom är den vanligaste diagnosen, den näst mest förekommande är vaskulär demenssjukdom. Det hade varit positivt om vi också kan hitta något som är effektivt vid vaskulär demens.

Kan du beskriva multifaktoriell i det här sammanhanget.

- Det kan vara att en individ har en demensdiagnos, dels på grund av Alzheimer, men t.ex. i kombination med en vaskulär demens som orsakas av skador på blodkärl i hjärnan, t.ex. av stroke. I grunden kan man se förhöjda nivåer av amyloid-beta och tau, men samtidigt kan det också finnas andra orsaker som driver sjukdomsutvecklingen. Det är viktigt att titta på när i utvecklingsstadiet man fångar patienterna, vissa kan man ha diagnostiserat tidigt, andra sent, men också beroende på genetiska riskfaktorer. Det kommer inte finnas ”one golden bullet” - det kommer behövas flera olika typer av effektiva terapier, som går på olika mekanismer som passar vid olika demenssjukdomar och utvecklingsfaser.

 Kan du se likheter för behov av behandlingar mot demenssjukdomarna som finns inom cancervården?

- Ja, inom cancervården är det mycket ”cocktailbehandlingar”, dvs att man går in med olika preparat samtidigt, man börjar inte först med den ena sedan den andra behandlingen, en sekventiell behandling. Utan man gör, i ökad omfattning, en parallellbehandling, man går in med flera olika terapier parallellt. Det är säkerligen därför som cancervården delvis har blivit så pass mycket effektivare idag.
När det gäller hjärnan är det riskfyllt med en sekventiell behandling.
Vid Alzheimer fortsätter hjärnan att brytas ner successivt. Då vill man gå in tidigt med allt man har. Det har man lärt sig genom alla studier som har gjorts på Alzheimerpatienter, är att det är jätteviktigt att gå in tidigt. Vid preklinisk Alzheimer, har man en sjukdomsutveckling men inte kliniska kognitiva symptom, och i nästa fas har man klinisk Alzheimer per definition då med kliniska symtom.  

Kommer vi att i framtiden kanske kunna förhindra att sjukdomen ens utvecklas genom t.ex. Alzstatin?

- Ja, det tror jag för vissa typer av Alzheimers sjukdom, det hoppas vi verkligen att vi ska kunna göra, att gå in tidigt. Alzstatin heter ju så av en anledning – det ska bli ”statinet” mot alzheimer.

Hur ser du på antikropparna som är utvecklade och finns idag från andra bolag?

- Det är mycket positivt att antikropparna har utvecklats, samt fortsätter att utvecklas, och att vi lär oss mer om deras effekt och vilka patienter de fungerar bäst på. Man kan säga de antikropparna som har kommit idag är lämpliga för mellan 5 till 10 % av patienterna som har diagnostiserats för Alzheimer. Det är många patienter som inte har något idag eller får tillgång till dem även om de här preparaten blir godkända. Men jag tror inte det handlar om att man slår ut varandra utan att man skapar olika alternativ och även möjlighet att på ett enkelt sätt kunna gå in tidigt för att motverka sjukdomsutvecklingen.

Varför tror du att världen vänder blickarna mot Sverige nu?

- Sverige är bland världens mest ledande inom alzheimerforskning, med forskare i en miljö där man aldrig har gett upp, utan varit dedikerade och ihärdiga. Vi har många mycket skickliga alzheimerforskare, som också jobbar tillsammans i en positiv anda och i den miljön har det skapats världsledande forskning och resultat.
Med exempel på framgångsrik forskning från professor Lars Lannfelt och Bioarctic, fantastisk forskning via professorerna Kaj Blennow och Henrik Zetterberg inom biomarkörer i Göteborg, professor Oscar Hansson och hans grupp i Lund, och jättefin forskning av Miia Kivipelto med FINGER-studien och prevention vid Karolinska. Den positiva andan som finns mellan de här forskarna och även mellan företagen bidrar och underlättar forskningsklimatet och framstegen, det är positivt helt enkelt för det totala Alzheimer-forsknings-echo-systemet i Sverige. Jag är övertygad om att vi kommer se fler svenska framsteg framöver, samt av nya svenska forskare som vi kommer benämna ”världsledande”. Den svenska alzheimerforskningen är fantastisk. Just nu är jag däremot lite orolig för att forskningen och forskare kommer lämna Sverige för att det utomlands, och primärt i USA, erbjuds större, men också nödvändiga resurser. Vi ser redan många exempel på detta.

Alzheimerfonden var drivande i att starta AlzeCure för 14 år sedan, med visionen att bevara den svenska alzheimerforskningen och kompetensen i Sverige. I dag driver ni en verksamhet med konkreta framsteg och lovande forskningsresultat. Det var en entreprenöriell anda som var ledordet när AlzeCure startade, finns den andan kvar i bolaget idag?

- Ja, det var ett oerhört viktigt steg som togs för 14 år sedan. Utan Alzheimerfondens hjälp och pengar, tror jag inte att AlzeCure skulle funnits idag. Det började med Liselotte Jansson och Bengt Winblad och med den kompetensen som man under flera år byggt upp på AstraZeneca i Södertälje kring alzheimerforskningen. Den kompetensen fick inte gå till spillo. Det var Johan Lundqvist på AstraZeneca, en duktig vetenskapsman och mycket kompetent inom alzheimerområdet, som i samråd med professor Bengt Winblad identifierade duktiga Alzheimerforskare och experter från AstraZeneca. Personer som de ville knyta till sig för att kunna bilda AlzeCure. Det är ett väluppbyggt team som i allra högsta grad fortfarande drivs av en entreprenöriell anda även om flera har lämnat och nya experter tillkommit. Johan var med i det initiala AlzeCure-teamet och tongivande, det var han och Bengt som också identifierade Johan Sandin, Pontus Forsell, Magnus Halldin, Gunnar Nordvall och Samuel Svensson som gemensamt grundade AlzeCure.

- Alzheimerfonden, framför allt med Liselotte Jansson vid rodret, var väsentligt avgörande för bildandet av forskningsstiftelsen AlzeCure där forskningen initialt bedrevs innan börsnoteringen av AlzeCure Pharma AB 2018. Det finansiella stödet som Alzheimerfonden kom med var också helt centralt och utgjorde det absolut avgörande bidraget under de fem initiala åren då finansiering för nya start-up bolag är mycket svårt att få. Utan det stödet hade inte AlzeCure och forskningsprojekten funnits och blivit vad de är idag. Alzheimerfondens engagemang att vara med och driva igång denna innovativa satsning är helt unik så all heder till Alzheimerfonden för ett fantastiskt initiativ.

 - Teamet har sen gjort ett fantastiskt jobb även med anslag från olika andra stiftelser, men inte i den här miljonklassen som vi fick av Alzheimerfonden. En person som var också väsentlig är vår tidigare styrelseordförande, Thomas Pollare. Han kom in i bilden 2016-17 och hjälpte till att strukturera om och få in mer kapital i bolaget. Kontakten med Thomas Pollare kom också via Alzheimerfonden vilket vi är mycket tacksamma för. Aktiebolaget bildades 2016, vi blev ett kommersiellt företag och det var ett stort steg som togs den 2 november 2018 då AlzeCure Pharma AB börsintroducerades på First North. Bengt Winblad och Liselotte Jansson finns fortfarande kvar med sitt engagemang i den ursprungliga forskningsstiftelsen. Vi har långa relationer med många för oss viktiga personer. Professor Henrik Zetterberg är involverad i Alzstatin och NeuroRestore med sin expertis inom biomarkörer och framtagning av data och han är med i en nyligen framtagen publikation som vi gjort.

Skulle du säga att ni befinner er på en lång resa med AlzeCure?

- Ja, det har varit fascinerande att göra den här resan med AlzeCure. Att driva företag är en resa på sätt och vis där man behöver olika kompetens i olika steg.  Vi har varit ett bra team som har jobbat bra tillsammans. Alzheimerfonden och Bengt Winblad har alltid funnits där för oss. Inga relationer har fallit åt sidan och vi har jobbat mycket länge med många externa parter. Jag tror att vi är bra på att samarbeta och att vi upplevs som seriösa.

 Du har ett personligt engagemang som du har med dig sedan du blev en del av AlzeCure som vd 2020, berätta!

- Jag kom in i AlzeCure som konsult hösten 2019 och blev VD i januari 2020. AlzeCure sökte en person som hade mer erfarenhet av att bygga organisation, jobba fram strategier och affärsutveckling, samt bygga varumärke. Min erfarenhet av att initiera kontakt med läkemedelsbolag för framgångsrik utlicensiering av projekt var också en fördel att ha med sig.
Jag var den första kommersiella personen som kom in i bolaget med en primär internationell erfarenhet. Jag har jobbat i USA under många år, arbetat globalt på huvudkontor i Schweiz och Danmark för Ferring, samt började min karriär inom Roche. Med erfarenheten att jobba mot ledande befattningshavare, med affärsutveckling och alliance management med andra läkemedelsföretag, samt åren i USA har jag mycket att bidra med. Min vana att interagera med amerikanska parter, har varit viktiga pusselbitar för där vi är nu med två utlicensierade Alzheimerprojekt.

Vad betyder det att ni har ett så starkt team på AlzeCure?

- Organisationen och vår data har byggts upp kontinuerligt, helt enkelt på ett väldigt positivt sätt och vi är måna om vår företagskultur och värdegrund, att det ska vara respektfullt och högt i tak, med en förståelse att vi över tid behöver förändras och anpassas till nya situationer och förutsättningar. Men vi får inte glömma, att det också har varit en tuff resa, det finansiella klimatet har varit mycket tufft. Vi har med små resurser, verkligen skapat något som faktiskt får stort erkännande nu från externa parter.

- Eli Lilly dealen är jättestor, när den gjordes i juni var det Sveriges fjärde största utlicensiering och dealen vi gjorde i juli med QuantumCell är Sveriges största utlicensieringsdeal någonsin.

- Vi har gjort det helt själva, utan några externa affärsutvecklingskonsulter. Det innebär att våra utlicensieringsintäkter inte behöver delas med externa konsulter och rådgivare, vi kan investera intäkterna i vårt bolag och våra andra forskningsprojekt som skall generera ytterligare läkemedel.

När och hur ska de kliniska faserna för NeuroRestore och Alzstatin genomföras?

- Det får vi se framöver. De kliniska studierna förväntas att bedrivas, i så kallade ”Multi Center” studier runt om i världen. Det gör man bl.a. för att i vissa länder måste man ha patienter från de här ländernas nationalitet för att sedan kunna få ett godkännande. Om vi tittar på t.ex. Roche fas II studie så genomförs den i över 70 olika centra i flera olika länder.

När det gäller de framtida utvecklingsplanerna för plattformarna så är det ingenting som vi som bolag längre kan uttala oss om. Den kommunikationen hanteras av Eli Lilly avseende Alzstatin och QuantumCell rörande NeuroRestore. Plattformarna är nu utlicensiering- och samarbetsprojekt där vi förväntas att bidra i projekten där vi kommer att vara fortsatt involverade, men de leder arbetet framåt.

Finns det några orosmoln, eller konkurrenter som utmanar?

- Nej, vi tänker inte på konkurrenter på ett traditionellt sätt, inte överhuvudtaget. Vi väljer att se det på ett annat sätt, ta Roche t.ex., vad de gör är jättebra för oss. De skapar bl.a. uppmärksamhet kring sin verkningsmekanism för sitt GSM-projekt (gamma-sekretas modulator) vilket vi kan dra nytta av, och deras arbete med regulatoriska myndigheter kan vi sedan ha fördel av, inklusive deras resultat från studier.

- Vi tycker det är bra att Roche ”sopar vägen”. Jag tror inte man ska fokusera på konkurrenter, men man kan lära och dra nytta av dem. Ta Apple, de pratar aldrig om konkurrenter, Microsoft pratar konkurrenter -Apple har fokus på framtiden och innovation. Det vill även vi ha.

 Tänker ni så för patientens bästa? Är det visionen? 

 - Ja, i slutändan är målet olika behandlingsmetoder som ska kunna hjälpa patienterna och familjerna på bästa möjliga sätt. Det är dags nu att vi löser upp knutarna på den här sjukdomen.

- Vi jobbar med läkemedelsforskningen inom det här området för att vi brinner för det och vi vill verkligen göra skillnad. Det handlar faktiskt om det, att kunna få bidra och göra skillnad.

Vad var embryot till plattformarna Alzstatin och NeuroRestore?

- NeuroRestore är helt egenutvecklat. Alzstatinprojektet inleddes på AstraZeneca men molekylerna från AstraZeneca höll inte. Vi har utvecklat helt nya molekyler som inte har något med AstraZeneca att göra. Historiken och erfarenheten från AstraZeneca har varit viktig för att identifiera olika mekanismer och angreppsätt som vi har kunnat jobba vidare med. På så sätt kan man säga att AstraZeneca forskning har varit central. Därifrån kommer alla i teamet, jag är i princip den enda som inte kommer från AstraZeneca. Idag har vi ju också AstraZenecas tidigare globala forskningschef, Jan Lundberg, i vår styrelse. Jan har varit global forsknings- och utvecklingschef på Eli Lilly i drygt 10 år, och central för den framgång Lilly har haft och nu har. Att han har velat engagera sig i AlzeCure är också en validering av AlzeCure-teamet och våra forskningsprojekt.

Har du någon personlig koppling till Alzheimers sjukdom?

- Nej det har jag inte. Alzheimer och demenssjukdomar rent generellt har alltid engagerat mig mycket men jag har ingen personlig koppling. Däremot kan jag lätt bli mycket berörd när jag tänker på alzheimer och hur det påverkar alla familjer som drabbas och när jag träffat patienter och deras anhöriga, vilket jag gör ofta – blir det djupt engagerande.

Finns det andra lovande projekt inom andra områden som ni satsar på?

- Ja, vi har flera andra lovande projekt som vi driver framåt och som faktiskt har kommit längre än både NeuroRestore och Alzstatin. Det är projekt inom smärta primärt, vilka också bygger på det här med neurotrofinsignalering i kroppen som vi påverkar.

- I NeuroRestore så ökar vi signaleringen, i smärtprojekten så antingen bromsar vi eller blockar signaleringen. Det är så det hänger ihop, så det finns ju en viss logik att man faktiskt kan jobba med de här olika terapiområdena parallellt.

Vad tänker du kring hur avgörande era alzheimerprojekt kan komma att bli och finns det andra spännande forskning inom alzheimer som ni har på gång?

- Vi tror mycket på både Alzstatin och NeuroRestore och där det även finns mer relaterat till de projekten som kan bli centralt för framtida Alzheimerbehandling. Tiden inom Alzheimerområdet har aldrig varit mer spännande och givande, men också aldrig så komplex. Med hänsyn till detta tror jag också att AI blir ytterst centralt och även drivande inom alzheimerforskningen och diagnostiken. Det finns många mekanismer vi skulle vilja titta närmare på. Ordet ”multifaktoriellt” och genetiska riskfaktorer tror jag också kommer bli alltmer centrala begrepp. Att vi nu kan identifiera risken att utveckla Alzheimer mycket tidigare kommer göra att vi kan arbeta mer med prevention. Nya mekanismer och data som framkommit kring Alzheimer och demens – och jag har delvis lagt om mitt liv med hänsyn till detta.

- Det finns mycket kvar att göra, mer vill jag inte säga om detta. Det får bli en avrundande cliffhanger, säger Martin Jönsson.