Stina Syvänen, ledamot

  • Professor, Uppsala universitet

Stina Syvänen är en ung lovande forskare som Alzheimerfonden stöttar. I maj 2017 fick hon ta emot "Drottning Silvias pris till en ung alzheimerforskare".

Liselotte Jansson, Stina Syvänen och Drottning Silvia
Liselotte Jansson, Stina Syvänen och Drottning Silvia

Prisutdelning på Kungliga Slottet. Foto: Yanan Li/Svenskt Demenscentrum

Stina, varför valde du att börja forska om Alzheimers sjukdom?

Jag har alltid varit fascinerad av hjärnan och hur den fungerar både vid hälsa och sjukdom. Alzheimers sjukdom är en av de vanligaste sjukdomarna som drabbar hjärnan och det är svårt att studera orsakerna och sjukdomsförloppet eftersom hjärnans funktioner är så komplexa och för att det är svårt att ta prover från ett så essentiellt och centralt organ som hjärnan. Jag vill förstå mekanismerna bakom Alzheimers sjukdom och på så sätt kunna bidra med ny information som kan leda till nya läkemedel. Idag saknar vi bra läkemedel för många av de sjukdomar som drabbar hjärnan och jag tror att mycket av forskningen om Alzheimers sjukdom kommer att vara till nytta även för forskning kring andra sjukdomar som drabbar hjärnan.

Vad är målet med din forskning?

Målet med min forskning är att utveckla patientvänliga metoder för att kunna ställa diagnos och bestämma hur långt gången sjukdomsprocessen är för att kunna utvärdera nya läkemedel. Dagens diagnosmetoder är rätt så bra på att fastslå om en person har Alzheimers sjukdom eller inte, men kan inte avgöra hur långt sjukdomen har fortskridit. Dessutom finns det flera nya behandlingar i kliniska prövningar idag, men det är mycket svårt att döma om de fungerar eftersom vi saknar verktyg för att kunna följa sjukdomsförloppet. Ofta blir studierna långa och svårtolkade då de utvärderas med kognitiva tester som kanske inte kan fånga upp små förbättringar eller då sjukdomsprocessen kanske fortskrider men går långsammare efter medicinering. För att mer effektivt kunna utveckla nya behandlingar är det därför viktigt att utveckla nya diagnosmetoder parallellt med nya läkemedel.

Du jobbar med PET-tekniken. Kan du förklara vad det är?

PET är en medicinsk avbildningsteknik som ger bilder av hur hjärnan fungerar och vilka proteiner den innehåller. Det är en bra metod för patienterna då man inte behöver ta några biologiska prover vilket kan vara både obehagligt och svårt, speciellt då sjukdomen är lokaliserad till hjärnan. Under en PET-undersökning ligger patienten i en PET-kamera. Vid start eller precis innan starten av PET-undersökningen får patienten en injektion av en PET-ligand. PET-liganden är en radioaktiv markör som ofta liknar en läkemedelsmolekyl. Vid Alzheimers sjukdom kan man använda PET-ligander som binder till beta-amyloid, d.v.s. det protein som är huvudkomponenten i de plack som är typiska vid Alzheimers sjukdom. Under själva undersökningen mäts radioaktiviteten som kommer från PET-liganden. Om patienten har mycket plack i hjärnan så ansamlas också en stor koncentration av radioligand i hjärnan och PET-kameran mäter då en kraftig signal som i sin tur är grunden för PET-bilden av hjärnan. PET är en mycket känslig metod och mängden radioaktivitet är liten och inte skadlig för den som blir undersökt.