Laurent Roybon

PhD, Docent, Director of Research Associate Professor Neurobiology Stem Cell Laboratory vid Lunds universitet

Berätta för oss om din forskningsmodell, den som nu gör det möjligt att studera nervceller från hippocampus.

- Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste orsaken till demens hos äldre, vilket leder till mental och kognitiv nedgång och så småningom till betydande funktionshinder. Hippocampus är ett av de första områdena som drabbas i AD-hjärnan. Eftersom det inte är möjligt att få tillgång till patientens hippocampala vävnad för att studera vilka celldysfunktioner som inträffar tidigt och hur de utvecklas under sjukdomsförloppet, är forskare tyvärr mycket begränsade vid utveckling av behandlingar. För att kringgå detta problem har vi använt så kallade inducerade pluripotenta stamceller (iPSC) för att generera hippocampal hjärnliknande vävnad. De två huvudsakliga fördelarna med patient-härledd iPSC är att cellerna kan differentieras och unga hjärnceller kan odlas under mycket lång tid. Dessa celler har den genetiska bakgrunden från patienten de är härledda ifrån, vilket gör det möjligt att studera cellulär dysfunktion i ett tidigt stadium av sjukdomen, på ett personligt sätt. Vi har använt iPSC för att studera celldysfunktioner hos patienter med typisk och atypisk AD. Hippocampala sfäroider, formationer, tillät oss att identifiera alla cellulära dysfunktioner som äger rum hos de patienterna, inklusive nya mål som kan användas för att utveckla personliga behandlingar eller återanvända befintliga. Framför allt har det varit mycket intressant att upptäcka att de hippocampala cellerna med flest celldysfunktioner genererades från iPSC från patienten med värst symtom.

iPSC erbjuder det mest pålitliga verktyget för att studera Alzheimers sjukdom, in vitro 

Eftersom genereringen av patientspecifika hippocampalceller via iPSC kan göras i större skala erbjuder den det mest pålitliga verktyget för att studera Alzheimers sjukdom, in vitro. Metoden kan också användas för andra hjärndysfunktioner.

Hur länge har du forskat på det här området?

- Jag kom först i kontakt med iPSC och sjukdomsmodellering när jag gjorde min post-doc vid Columbia University i New York, vid The Project ALS Laboratory, 2009. Jag förstod mycket snabbt denna modells användbarhet och hur den kunde användas för att utveckla behandlingar. När jag rekryterades av det strategiska forskningsområdet MultiPark vid Lunds universitet 2012, byggde jag ett laboratorium med syftet att använda iPSC för att förstå och modellera neurodegenerativa sjukdomar, i syfte att utveckla eller hjälpa till att utveckla livskraftiga terapeutiska strategier som kan förändra hjärnsjukdomars förlopp. Idag har vårt lab den största biobanken med iPSC för hjärnsjukdomar i Sverige. Biobanken består av mer än 500 iPSC, genererade från närmare 100 patienter med diagnoserna Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom, amyotrofisk lateral skleros och Huntingtons sjukdom. Vi har utvecklat verktyg och protokoll som gör det möjligt för oss att studera mekanismen som ligger till grund för sjukdomen, i synnerhet växelverkan mellan hjärnceller, och fastställa relevanta mål för terapeutisk intervention. I studien, som leds av Dr. Pomeshchik, MD, PhD, har vi kunnat identifiera alla cellulära dysfunktioner som uppkommer tidigt vid Alzheimers sjukdom. Denna kunskap har delats öppet med samhället och bör ge möjlighet för läkemedelsindustrin att snabbt utveckla behandlingar, något vi själva inte kan göra på grund av de höga kostnaderna för detta arbete.

Vad har Alzheimerfondens stöd betytt för din forskning?

- En forskares uppdrag är att ställa frågor och testa hypoteser för att finna användbar kunskap. När det gäller hjärnsjukdomar, som är så pass komplexa som Alzheimers sjukdom, vill vi förstå vilka bakomliggande mekanismer som ligger till grund för dessa sjukdomar och mer specifikt identifiera vad som går fel och när i patientceller. Alzheimerfondens generösa forskningsbidrag har varit mycket viktiga för att vi ska kunna bedriva vår forskning. De erhållna medlen användes för att köpa reagens till projektet och för att betala ut lön till Dr. Pomeshchik, en begåvad forskare med stor kunskap inom biologi och medicin, som har lett studien sedan den började.

 

Tror du att stamcellsforskning kan bidra till att utveckla ett botemedel mot Alzheimers sjukdom?

- Att tala om bot kanske är lite förmätet ännu. Den kliniska verkligheten är att en behandling (till exempel gen- eller molekylbaserad terapi) inte kan ges till en person innan sjukdomssymptomen har visat sig, det vill säga efter att en läkare har diagnostiserat sjukdomen. Då är celler i hjärnan redan mycket skadade. Jag skulle hellre säga att tack vare stamcellsteknologi, som gör det möjligt för oss att modellera sjukdomar, kan vi identifiera mer robusta och exakta mål än när vi använder icke-patientbaserade modeller för utveckling av behandlingar som kan "försena eller stoppa sjukdomens utveckling". I framtiden kommer vi kanske, om lagen tillåter det, kunna behandla människor som ännu inte har utvecklat symtom, och kanske tidigt tillämpa terapeutiska ingrepp för att försena sjukdomens början eller till och med förhindra sjukdomens uppkomst. I nuläget är jag hoppfull om att användningen av patientbaserade cellulära modeller som hippocampala sfärer kan hjälpa oss i ett tidigt stadium att identifiera vad som går fel i hjärnan, det vill säga identifiera mål som kan användas för att utveckla effektiva behandlingar som kan ges till patienter så snart de har diagnostiserats.

alz_calendar alz_calendar_alt alz_contact alz_down_yellow alz_down alz_facebook alz_file alz_forward alz_location alz_magnify alz_message alz_photo alz_quote alz_twitter alz_up_yellow alz_up burgare_kryss burgare close facebook instagram mail pin telefon vimeo heart swish Asset 1 linkedin