Nina Gunke
Skådespelare
Den femte september delades Alzheimer Life-stipendiet 2023 ut. Det tilldelades fyra personer för deras arbete med att öka kunskapen och minska stigmat kring kognitiva sjukdomar. Ett av stipendierna gick till Alzheimerfondens ambassadör Nina Gunke. Nina är skådespelare och själv drabbad av Alzheimers sjukdom. Hon berättar öppet om sjukdomen i sin bok och medverkade under våren i Uppdrag gransknings serie ”När jag inte längre minns dig.”
Läs mer om Uppdrag gransknings serie här.
Läs mer om Ninas stipendium här.
Efter en längre tid valde skådespelerskan Nina Gunke att gå ut i offentligheten och berätta om att hon hade Alzheimers sjukdom. Det var inte helt självklart för Nina. Under det första året efter diagnosen var det svårt och ångestfyllt att berätta. Sjukdomen förknippas ofta med ett stigma som Nina nu vill vara med och bryta.
Hur kände du när du fick ditt sjukdomsbesked?
- Jag hade fruktansvärd ångest. Jag tyckte det var genant på något sätt och jag fattar egentligen inte varför eftersom man kan tala om nästan sjukdomar, förutom just Alzheimer.
Kan du känna igen att det finns ett stigma kring sjukdomen?
- Jag kommer ihåg när jag var ute och handlade så skulle jag skriva under någonting och jag visste inte vad jag skulle göra, så jag sprang ut och grät. Skillnaden efter att jag har berättat det här frågar jag numera "kan du hjälpa mig skriva under för jag har Alzheimer?", sen är det inget mer med det.
Hur märkte du att någonting var fel?
- Jag hade antagligen Alzheimer för flera år sen när jag jobbade på Stadsteatern. Under tre föreställningar var flera saker som jag glömde och inte klarade av, och det var fruktansvärt jobbigt för mig. Dagen efter ringde jag läkaren så fick jag en remiss till Karolinska, så fick jag göra några tester som jag inte klarade alls.
Var det en jobbig väntan att få beskedet?
- Ja det var det. De ringde till slut och sa att jag skulle komma dit och att jag skulle ta med min man, och då fattade jag.
Hur reagerade din man Samuel?
Han är en klippa. Samuel och hans barn har stöttat, tjejerna har stöttat, alla har stöttat. Jag är så tacksam för att jag har så många runt omkring mig, och er (Alzheimerfonden) har jag också.
Hur tycker du att Alzheimers sjukdom har påverkat ditt vardagsliv?
Jag är ju inte riktigt densamma som jag var innan. Jag kan sakna mitt jobb, jag trodde att jag kunde jobba mycket längre. Men när jag accepterar det, vilket jag inte alltid gör, så kan jag känna att det är som det var.
Klarar du av saker i vardagen, som att hitta eller komma ihåg saker?
När jag ska hitta en busstid så kan jag åka två timmar innan jag ska vara framme. Skriva har blivit mycket jobbigare också. Läsa kan jag men ibland får jag inte ihop det. Om jag är trött så blir det jobbigt. Jag läser mycket och så försöker jag göra korsord.
Funderar du mycket kring kosten?
Det funderar jag jättemycket på. Jag tycker att vi försöker äta nyttigt, och ibland kan man slarva, men det tror jag är normalt.
Berätta lite om din uppväxt.
Jag är uppvuxen på Lidingö med pappa Roland och mamma Ingegerd och min syster Elisabeth. Där bodde vi i ca sju år innan vi flyttade till radhus. Som liten tyckte jag om teater. När jag var fem år började jag teaterskolan och då var jag fruktansvärt blyg. Sen jobbade jag på teatern som påklädare, där såg jag alla pjäser hur många gånger som helst och jag älskade det. Så jag sökte till Scenskolan i Göteborg där jag kom in på andra försöket.
Hur ser en dag ut i ditt liv idag?
Samuel jobbar. Jag går på promenad och så. Just nu håller jag på att flytta så jag ska röja. Jag tycker det är härligt att rensa. Man passar på när man är ensam hemma.
Har du några tips och råd hur man kan tänka när man får en alzheimerdiagnos mitt i livet?
Först tror jag att man måste få ut det i kropp och själ. Man får vara ledsen. Man får inte stanna inne för mycket, utan pyssla och måla och läsa så man slipper tänka så mycket på andra saker. Jag har aldrig vilat, men nu försöker jag lyssna på ljudbok varje eftermiddag och det tycker jag är underbart.
Vad fick dig att tacka ja till att bli ambassadör för Alzheimerfonden?
När jag träffade er kändes det bara så rätt. Jag vill också hjälpa till med att bidra och kunna prata med folk och hoppas att det drar in lite pengar också för det behövs så mycket.
