”Det ser mycket positivt ut för Leqembi”

En av de första bromsmedicinerna mot Alzheimers sjukdom, Leqembi, ser ut att kunna bli tillgänglig i Sverige i början av nästa år. Anne Börjesson Hanson, överläkare och ansvarig för kliniska prövningar av demensläkemedel vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, ser hoppfullt på framtiden för personer som får tillgång till behandling tidigt i sin sjukdom.

Vid AAIC-kongressen (Alzheimer’s Association International Conference) i Toronto i somras presenterades de senaste resultaten för den svenskutvecklade antikroppen Leqembi. Data visar att Alzheimerpatienter som behandlats under fyra år med läkemedlet bevarar sin funktionsnivå längre jämfört med sjukdomens naturliga förlopp. Studierna som presenterades visade också att 84 procent av de som fick Leqembi förblev stabila eller förbättrades.

Anne Börjesson Hanson, överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, har jobbat med kliniska prövningar av demensläkemedel i över två decennier. Hon bekräftar den positiva bilden även bland svenska patienter.

Efter 18 månaders behandling av patienter med tidig Alzheimers sjukdom såg 75 procent helt normala ut i sin ”plackbörda” (ansamlingen av amyloida plack) när de undersöktes med PET-kamera. Bland de som behandlats under en femårsperiod finns patienter som är nästan oförändrade i sin status, som fortfarande kan arbeta och bara uppvisar en liten försämring i kognitiva tester.

–Det är mycket positivt att vi för första gången ser att läkemedlet verkligen påverkar patienternas sjukdomsförlopp och bromsar nedbrytningen av hjärncellerna, säger Anne Börjesson Hanson men tillägger:

–Man måste tänka på att resultaten från studierna är på gruppnivå och att de som behandlas befinner sig i ett tidigt skede som oftast innebär ett långsamt förlopp. Vissa patienter svarar inte alls medan andra svarar väldigt bra på behandlingen.

–Vi tror inte att det är ett läkemedel som passar alla, det beror på var i sjukdomsförloppet de alzheimerdrabbade befinner sig och även andra faktorer, men när vi efter fyra år följt upp behandlade patienter och jämfört dem med en kontrollgrupp ser vi att skillnaderna ökar hela tiden och blir allt större med åren. Det tyder på att det lönar sig att behandla.

Innan Leqembi blir tillgängligt för patienter i Sverige måste läkemedlet genomgå en hälsoekonomisk utvärdering av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). Anne Börjesson Hanson tror att klartecknet kan komma någon gång mellan jul i år och påsk 2026.

Idag lever cirka 100 000 personer i Sverige med Alzheimers sjukdom. Antalet personer som befinner sig tidigt i sjukdomen eller har en mild kognitiv svikt orsakad av Alzheimers sjukdom uppgår idag troligtvis till det dubbla, men bland dem finns stora grupper som inte kan komma i fråga för medicinering. I grupperna återfinns bland annat personer med pacemaker, som står på blodförtunnande läkemedel, har cerebral amyolid angiopati (vilket innebär att det finns många små mikroblödningar i hjärnvävnaden) eller har den dubbla uppsättningen av genvarianten APOE e4 (genvarianten ökar risken för svullnad och blödningar i hjärnan).

–Ett problem när regionerna ska säga ja till subventioner är hur stora patientgrupper de ska räkna med. Antalet personer med Alzheimers sjukdom under 65 år uppgår idag till cirka 10 000 personer. Gruppen 85 plus är betydligt större. Det blir svårt att inte ålderdiskriminera, men många av de äldsta kommer troligtvis vara för sköra för att klara behandlingen, säger Anne Börjesson Hanson.

En viktig fråga är vad behandlingen med läkemedlet kommer att kosta, vilket självklart kommer att påverka regionerna när de tar beslut. En hälsoekonomisk beräkning har kommit fram till att ett pris på 35 000 kronor för ett års behandling skulle kunna vara hälsoekonomiskt lönsamt.

–Det tycker jag låter osannolikt med tanke på att de symptomlindrande kolinesterashämmare som används idag kostade runt 100 000 per år innan patenten gick ut 2011. Jag tycker att regionerna borde kunna acceptera ett pris på 200 000 kronor per år om man prioriterar yngre patienter som fångas upp i ett tidigt skede, säger Anne Börjesson Hanson.

Men det är inte bara läkemedlen i sig som kostar. För att kunna genomföra behandlingarna krävs stora resurser i vården, för att ge läkemedlet med dropp var fjortonde dag, men också regelbundna undersökningar med magnetkamera för att kontrollera att patienterna inte får några svåra biverkningar.

På Huddinge Universitetssjukhus har man påbörjat en planering för att hantera situationen den dagen Leqembi blir godkänt

–Vi tänker oss att det inom regionen behövs en central bedömningsgrupp som kan värdera patienternas lämplighet, och göra rättvisa prioriteringar. Vi behöver också rutiner för att kunna göra akuta undersökningar med magnetröntgen, men även erfarna neuroradiologer med specialistutbildning för att bedöma olika typer av förändringar korrekt.
–Jag tror att det är universitetssjukhusen som kommer att kunna starta, men ambitionen är att behandlingen ska vara lika tillgänglig för alla i landet. Om jag fick bestämma börjar vi med de yngre patienterna och de som har lägst risk att drabbas av biverkningar, bygger sedan vår erfarenhet därifrån och hjälps åt framåt.

En viktig frågeställning är hur lång tid patienterna ska behandlas. Anne Börjesson Hanson berättar att kollegor i England och USA har testat en modell där de påbörjar behandlingen med den svenskutvecklade antikroppen Leqembi i sex till nio månader och sedan fortsätter med Kisunla, som i september blev godkänd för behandling även i Europa.

–Risken för ödem och mikroblödningar är störst det första halvåret. Kisunla är lite mer effektiv än Leqembi när det gäller att snabbt normalisera plackbördan, men risken för biverkningar blir mindre om man startar med Leqembi.

När behandling med antikroppen blir tillgänglig även i Sverige väcks också frågan om hur man ska kunna kontrollera nyttan för varje patient. Undersökning med PET-kamera är mycket kostsamt och kan idag enbart utföras på en del av landets universitetssjukhus. Anne Börjesson Hanson ser dock hoppfullt på framtiden och menar att ett enkelt blodprov kommer att kunna göra jobbet.

 –Det finns en tydlig koppling mellan nivåerna av fosforylerat tau och amyloidbördan i hjärnan. Om vi har tur kan vi mäta nivåerna av fosfo-tau med ett enkelt blodprov och redan efter första året se om behandlingen har tydlig effekt eller ingen effekt alls.

På AAIC-kongressen i Toronto presenterade läkemedelsföretaget Esai även en så kallad subkutan behandling med Leqembi vilket gör det enkelt för patienten att ta behandlingen hemma, och även leder till minskade kostnader. Ännu en glädjande nyhet var Roches läkemedelskandidat trontinemab, som i en fas II studie visat förbluffande bra effekt och försvinnande låg frekvens biverkningar.

–Det är en så kallade brainshuttle som hakar på transferrinreceptorn (TfR) och kan ta sig in bakom blod-hjärnbarriären i högre koncentrationer. Det ser väldigt lovande ut. Vi ska förmodligen påbörja studier även här i Huddinge, avslutar Anne Börjesson Hanson.

Foto: sahlgrenska-akademin