Symptom och sjukdomsfaser

Initialfasen

Alzheimers sjukdom börjar smygande. Ofta är det svårt att säga exakt när och hur sjukdomen började. Den börjar vanligtvis med minnessvårigheter, framför allt inom det episodiska minnet, alltså vad man gjorde, sa och tänkte nyss. Det som faller ur minnet kan vara sådant som var man lagt sina nycklar och vad man ätit till middag. Det kan vara svårt att göra snabba associationer och dra slutsatser samtidigt som förmågan att klara av hög arbetsbelastning under stress minskar.

Det är också vanligt att man grubblar över den egna nedsatta förmågan. Grubblerierna skapar ofta ångest och oro innan man söker hjälp eller får symtomen utredda. Depressiva symtom är vanliga. Ofta hör de ihop med tankar om den uppkomna situationen eller som följd av själva sjukdomsprocessen.

Den drabbades och omgivningens förmåga att uppmärksamma symtomen beror på den drabbades livssituation. Yrkesverksamma personer med nedsatta kognitiva funktioner far ofta illa under den här perioden.

Minnesstörningar visar sig tidigare hos yngre, yrkesverksamma personer än hos äldre, framför allt hos dem som har yrken med höga krav på minneskapacitet och associationsförmåga. Många drabbade märker att det inte står rätt till och att minnet inte fungerar som det ska, långt innan andra noterar problemen.

Under den här fasen använder sig den drabbade ofta av både medvetna och omedvetna strategier för att kompensera minnesnedsättningen. Han eller hon skriver till exempel minneslappar och undviker krävande uppgifter.

Det förekommer också att det är en eller flera i omgivningen som först noterar att det inte står rätt till med minnesfunktionerna hos den närstående, kollegan eller vännen.

Hos äldre personer finns en tendens att tolka förändringen som en del av det normala åldrandet. Då tar anhöriga och närstående successivt över funktioner som den sjuke har svårt för. Det kan ske så smidigt att man själv inte märker att rollerna har förändrats.

Längden på den initiala sjukdomsfasen varierar betydligt och kan vara från något år till upp till tio.

Första fasen – mild demens

När minnesstörningen är så uttalad att den orsakar ett handikapp samtidigt som den drabbade visar tecken på nedsättning av andra högre hjärnfunktioner, beskrivs tillståndet som mild demens.

Minnesstörningen är uppenbar för närstående då den drabbade upprepar frågor eller missar överenskommelser. Som regel har den drabbade nu också svårigheter med själva tänkandet, alltså att uppfatta och förstå komplexa resonemang.

Vid mild demens finns också andra kognitiva symtom. Svårigheter att på ett adekvat sätt utföra olika praktiska moment yttrar sig till exempel i form av problem med att hantera mobiltelefonen och fjärrkontrollen till teven. Språkstörningar med svårigheter att hitta ord kan leda till att den drabbade drar sig tillbaka och undviker situationer där till exempel förmågan att konversera sätts på prov. I den tidiga demensfasen är också förmågan att hitta i nya miljöer nedsatt.

Många kommer till utredning först i det här stadiet. Som regel har den drabbade insikt om sina svårigheter och känner sig inte sällan mindervärdig och otillräcklig. Det kan leda till att den drabbade drar sig undan socialt umgänge vilket för med sig att språket och de sociala funktionerna blir ytterligare försämrade. De psykiska funktionerna är ofta påverkade även under det milda demensstadiet. Den drabbade kan vara orolig och ängslig och inte sällan irriterad över situationer som känns främmande trots att man har upplevt dem många gånger tidigare.

I de flesta fall klarar patienten av att bo kvar i sitt hem. Ensamstående får ofta tillsyn via hemtjänst eller motsvarande. Den milda fasen varar under ett till fyra år.

MMT (Mini Mental Test) och klocktestet används för att skatta kognitiva funktioner. Sedan 2011 rekommenderas följande internationella klassificering:

Normalstadium 27–30
Mild demens 21–26
Medelsvår demens 10–20
Svår demens 0–9

Andra fasen – medelsvår demens

Symtomen vid Alzheimers sjukdom under den andra fasen domineras av allt mer tydlig minnesstörning. Det märks också markanta svårigheter att med papper och penna återge till exempel formen på en cirkel eller kub.

De mer uttalade minnessvårigheterna leder till att den drabbade kan ha problem att för stunden hålla den enklaste uppgift i minnet. Språket blir allt mer svårbegripligt och problemen tilltar med att knäppa knappar och få på sig en tröja på rätt håll. Det kan också vara svårt att läsa texten i en tidning, att hitta i sin omgivning och orientera sig rumsligt.

Samtidigt finns allmänna kognitiva symtom i form av räknesvårigheter, nedsatt koncentrationsförmåga, nedsatt förmåga till abstrakt och logiskt tänkande och svårigheter att lösa vardagens problem.

En lättare grad av känslomässig förflackning och minskad sjukdomsinsikt finns, men i förhållande till minnesstörningen och de övriga symtomen är personligheten och den sociala fasaden relativt intakt.

Insikten om sjukdomen och sjukdomens konsekvenser minskar emellertid successivt, vilket ställer krav på omgivningens förhållningssätt och insatser.

Den drabbade kan verka avskärmad och ointresserad, som försjunken i sin egen värld. Eftersom initiativförmågan förändras tycker ofta omgivningen att han eller hon blivit förändrad. Svårigheter att hitta inomhus och utomhus, liksom tilltagande beteendestörningar kan ställa stora krav på omsorgsinsatser.

I det här stadiet kan den drabbade inte längre fungera i sitt arbete och hemma krävs assistans i hushållet från närstående. En ensamstående kan oftast inte bo kvar hemma i den här fasen av sjukdomen. De som kan bo kvar hemma tillsammans med en anhörig eller närstående kan på dagtid delta i på aktiviteter på dagcenter. Andra flyttar till gruppboende för demenssjuka i slutet av den här fasen. Den medelsvåra fasen varar oftast under två till fem år.

Tredje fasen – svår demens

Under tredje fasen förvärras samtliga symtom. Den sjuke kan inte komma ihåg namn på sina närstående och har också svårt att känna igen dem. Han eller hon kan inte orientera sig i den invanda miljön och kan inte skilja på dag och natt. Ofta upprepas monotona rörelser eller ord och fraser.

Den känslomässiga förflackningen tilltar och leder till oföretagsamhet. Dessutom kan försämringar tillkomma på grund av förvirring eller hallucinationer.

Den sjuke får allt svårare att klara av funktioner som på- och avklädning och att äta. (Mäts i ADL-funktioner: Activities of Daily Living).

I slutstadiet är den sjuke säng- eller rullstolsbunden, urin- och avföringsinkontinent och måste skötas helt och hållet. Den här fasen ställer stora krav på omsorgsinsatser.

Den sjuke får allt svårare att äta och tillgodogöra sig föda och andas allt sämre. Hela kroppen tacklar av och den sjuke går vanligen bort i en till demenssjukdomen sekundär sjukdom som lunginflammation eller någon annan infektion, hjärtsvikt eller lungemboli.

Den svåra fasen kan vara under ett till fyra år.

Psykiska och neurologiska symtom

BPSD (beteendemässiga och psykiska symtom vid demens) förekommer hos de flesta någon gång under sjukdomsförloppet.  

Psykiska symtom är vanliga vid Alzheimers sjukdom. Depressiva symtom är vanligast och kan förekomma under hela sjukdomsförloppet. Många alzheimersjuka ställs redan tidigt på antidepressiv medicinering. Vanföreställningar och hallucinationer förekommer framför allt i senare faser av sjukdomen.

Beteendemässiga symtom innefattar agitation, irritabilitet och aggressivitet, rastlöshet och vandrande, skrikande, skuggande, repetitiva handlingar och sexuellt ohämmat beteende. Det är vanligt med störningar i dygnsrytmen och de är ofta förenade med förvirring. Den sjuke kan ibland vara rastlös eller förvirrad på eftermiddagen och kvällen.

Många av beteendestörningarna är direkta konsekvenser av sjukdomens effekter på hjärnan. Den sjuke har svårt att uppfatta, tolka och komma ihåg signaler från omgivningen. Därför är en anpassad omgivning och en kompetent personal nödvändig för att ge adekvat omsorg till den sjuke i det senare sjukdomsförloppet. Många gånger är beteendet utifrån den demenssjukes perspektiv helt adekvat och för en utomstående obegripligt, men orsaken kan ofta relateras till omvårdnads- eller miljöfaktorer.

I det senare stadiet blir kroppshållningen framåtlutad, stegen blir kortare och rörelserna långsammare. Ofrivilliga ryckningar och till och med krampanfall kan förekomma.

alz_calendar alz_calendar_alt alz_contact alz_down_yellow alz_down alz_facebook alz_file alz_forward alz_location alz_magnify alz_message alz_photo alz_quote alz_twitter alz_up_yellow alz_up burgare_kryss burgare close facebook instagram mail pin telefon vimeo heart swish Asset 1 linkedin