Elin

Jag vill ge min musik till personer med anhöriga som är sjuka så att de kan lyssna och gråta

Alzheimerfondens ambassadör Elin Pöllänens pappa har diagnosen frontallobsdemens. Att komponera egen musik är för henne en stor hjälp i sorgen. Hon hoppas att hennes musik även kan vara en tröst för andra anhöriga.

–Det här är mitt andra läger. När man har en sjuk anhörig tar man på sig en beskyddarroll för sina båda föräldrar. Lägret blir en fristad. Här kan jag öva på att sätta mig själv i fokus och utforska vad jag själv behöver. Här får jag en möjlighet att återgå till mig själv, säger Elin när vi samtalar i en paus på lägret för unga anhöriga i Backåkra.

Elin känner sig utmattad. Slut av att ständigt tänka på och ta hand om sin pappa, som är multisjuk och fick diagnosen frontallobsdemens för tre år sedan. Elin är musiker men har också en utbildning inom hälsovetenskap. Hon reagerar starkt på det bemötande hennes pappa får av personalen som sköter om honom:

–De påminner honom alltid om hur sjuk han är och när de kommunicerar kan de glömma bort att pappa pratar och svarar mer på ett känslospråk och att det är viktigt med den energi du tar in i rummet, nästan mer viktigt än orden du säger. Jag brukar säga att till exempel hästskötare hade kunnat bemöta pappa på ett mer passande sätt. 

–Jag är den som uppmuntrar honom och säger ”oj idag gick du ner för trappan”. Om jag är lekfull och kreativ då kan han överraska. Om du låter honom visa vad han kan i stunden här och nu. Igår kanske han inte kunde det ordet han kan idag.

–Ålder är bara en siffra. Pappa kan överraska varje sjukgymnast. En person är inte statisk. Vi måste möta dem utan filter och utan värderingar. Samhället måste bli bättre på det, säger Elin med mycket känsla.

Diagnosen frontallobsdemens innebär ofta att den drabbade blir personlighetsförändrad. Språkstörningar och aggressivitet är vanliga symptom.

–Jag är så tacksam att han inte visar något sådant. Pappa är väldigt glad, har fortfarande mycket medkänsla, är fredlig och världens gulligaste. Och han har självironi och humorn kvar. Det är jag och andra som är som nervvrak.

Elin är violinist och komponerar egen musik som hon beskriver som filmisk indie-folk. I sitt soloprojekt Kieli har hon nyligen släppt sin debut-EP “Tick Tick Talk”. För Elin har musiken varit en fristad när pappas sjukdom nästan ätit upp henne. När hon komponerar musik koncentrerar hon sig på problemlösning och förlorar kopplingen till sin kropp. När hon inte behöver kommunicera verbalt utan genom musiken kommer hon i kontakt med sitt sanna jag.

–Musik är ingen hobby. Det är ett språk – det viktigaste. Genom musiken kan det mest mörka och destruktiva bli något vackert. Den musik jag komponerar kan bli en tidskapsel som berättar vem jag var då och vem min pappa var då i den stunden.

Elin berättar att hon har komponerat låten ”Colors in the dark” till alla anhöriga där ute – de som befinner sig på samma tuffa resa som hon själv.

–Låten fångar den bitterljuva tiden man går igenom. Det är så fina ögonblick och samtidigt så tragiska.

–Jag vill ge min musik till personer med anhöriga som är sjuka så att de kan lyssna och gråta. Om min musik kan hjälpa andra då är jag nöjd.

Här är en länk till Elins EP: https://open.spotify.com/album/1zxKR6nLuHUjOFSREsBaa7

Låten Colors in the dark släpps i år på Elin Pöllänens nya EP.

alz_calendar alz_calendar_alt alz_contact alz_down_yellow alz_down alz_facebook alz_file alz_forward alz_location alz_magnify alz_message alz_photo alz_quote alz_twitter alz_up_yellow alz_up burgare_kryss burgare close facebook instagram mail pin telefon vimeo heart swish Asset 1 linkedin