Nyheter kommer och nyheter svalnar. Heta frågor bildar opinion och ramaskri så att fåren i Australien slipper bli skurna och gässen i Kina inte behöver släppa till sitt mjuka dun. Starkt jobbat, svenska folk! Tack pressen. Tack TV!
Fåren och gässen får hjälp, långt därborta.
Under tiden rullar rapporteringen från svensk äldreomsorg och demensvård vidare som en ständigt återkommande repris.
Läget är stress och problem. För lite av det goda, för mycket av brister och problem. Då och då en skandal på ett vårdhem eller i någons hemmiljö.
Inslagen fortsätter. Oförtrutet som en trailer för ett kommande program som ska presentera en lösning på problemet rullar det vidare.
Men vad händer?
Ingenting, svarar säkert de flesta svenskar. Läget verkar svårt för att inte säga hopplöst. Och sådant som känns hopplöst, det vill vi människor helst inte tänka på alls.
Vi och många med oss har sagt det förut och vi säger det igen. Vårt samhälle står inför en stor utmaning och det är att lösa problemet som den åldrande befolkningen innebär.
Bilden som medierna förmedlar är givetvis verklig, betraktat ur den vinkel som respektive tidning eller tv-kanal valt att spegla den.
Men läget har också en annan sida.
Läget är i rörelse.
På Svenskt Demenscentrum arbetar vi för att ta ett samlat grepp om det stora område som ryms under rubriken demens. Här har vi sedan 2008 börjat samla, sortera och strukturera den stora kunskap och erfarenhet som finns i Sverige när det gäller forskning, omsorg och utbildning inom demensområdet.
Vi vet att det finns ett stort behov av utbildning på alla nivåer inom vården.
Att upptäcka Alzheimers sjukdom i ett så tidigt stadium som möjligt är av stor vikt. Det för att det ska bli aktuellt att göra utredning och kunna ställa diagnos och därmed kunna ge adekvat behandling. Och på så vis ge kommunerna möjligheten att kunna planera och förutse kommande behov för den drabbade.
De flesta som upplever eller oroar sig för minnesproblem har sin primära läkar- och vårdkontakt på vårdcentralen.
Därför är personalen inom primärvården en mycket viktig grupp för kompetensutveckling när det gäller demenssjukdomarna. Alla behöver hjälpas åt, samverka och lära sig se symtom och tolka signaler!
För det behövs en bra arbetsmodell för samarbete och informationshantering.
Frågan är: hur är läget i primärvården?
Kunskap finns idag. Det vill säga för dem som vill vara med och skapa en bättre vård, omsorg och tillvaro för både drabbade och anhöriga.
Misstanken om en begynnande alzheimer eller annan demenssjukdom föds ofta när en patient söker eller återkommer till vårdcentralen för något annat medicinskt problem eller åkomma.
Det är en vanlig föreställning att demens oftast är en i sig isolerad sjukdom, alltså att patienten enbart är demenssjuk och i övrigt fullt frisk.
Det är inte så. Den åldrande patientgruppen har ofta fler andra diagnoser som kräver sina åtgärder och behandlingar. En människa som är drabbad av demenssjukdom har inte möjlighet och förutsättningar att själv göra val och styra sitt liv och vårdbehov till det bästa.
Att man själv nu ska ha möjlighet att välja alternativ i vården är förstås bra. Men hur ska det gå till för den som är demenssjuk?
En fråga som leder fram till att utbildning av och kompetenshöjning hos politiker och beslutsfattare också är angeläget och aktuellt.
Hos Alzheimerfonden finns en stor uppgift. Det är att genom insamlade gåvor från näringsliv och allmänhet kunna bidra till att svensk forskning fortsätter att vara bland den bästa i världen. Målet är ett botemedel eller att kunna förebygga demenssjukdomarna. Forskningen inom medicin, vård och omsorg är avgörande för att vi ska utveckla läget till beredskap för att ta emot allt fler äldre som behöver behandling, vård och omsorg.
Alzheimers sjukdom är inte ett naturligt åldrande som många fortfarande tycks tro. Men risken ökar med stigande ålder.
Hur läget är om 20 år är inte svårt att räkna ut.
Läget är med andra ord allvarigt.
Det är därför angeläget att forskningen får resurser. Annars finns risken att våra svenska forskare söker sig andra marker. Utanför Sverige.
Utan forskning och utbildning går vi ingen ljusnade framtid till mötes. Det är dags att ta ett helhetsgrepp.
Med samverkan, ökad medvetenhet och höjd kompetens inom vård och omsorg kan vi komma i ett nytt läge.
Ett läge som gagnar oss alla.
 |
 |
|
Sven Rosenkvist
Alzheimerfonden
|
Wilhelmina Hoffman
Svenskt demenscentrum
|
Denna artikel är tidigare publicerad i Medicinsk access