Med forskning på hjärnan

”Lars-Olof Wahlund” står det på skylten vid en av dörrarna på Neurotec Institutionen på Huddinge sjukhus. Eller Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge som det numera heter efter sammanslagningen. Innanför dörren med skylten, där sitter professor Lars-Olof Wahlund. Fast just att sitta blir det sannolikt inte så mycket tid för. Inte heller att ägna sig åt alla tinnar av studier, mappar och publikationer som tornar upp sig på hyllor och bord. Det får räcka med att veta vad som står däri. Kunskap har alltid kommit i främsta rummet för Lars-Olof. Redan som ung student gjorde han sitt val.
”Jag ville skaffa mig en ordentlig utbildning för hela livet. Därför bestämde jag mig för att läsa medicin och att bli läkare”, säger Lars-Olof.

Givande möte

Så fick det bli trots att det egentligen var matte och zoologi som toppat listan under den inledande studietiden. Men praktiskt tänkande inför framtiden ledde ända till Karolinska Institutet och medicinutbildning. Och intresset och kunskaperna i matte, biologi och zoologi satt förstås inte i vägen där heller. Studierna resulterade i en tjänst som underläkare i psykiatri i två år och sedan som AT-läkare på Ersta under de följande två. Den valda vägen kom att leda till ett möte med Lennart Wetterberg, professor i psykiatri, och 1975 började Lars-Olof arbeta hos honom.
”Hans entusiasm och engagemang smittade av sig på mig. Vi hade roligt, vi åkte runt på studiebesök och jag fick vara med om mycket. Det var spännande och vi upplevde mycket tillsammans som kom att påverka forskning och utveckling.”
Efter åtta år hos professor Wetterberg disputerade Lars-Olof Wahlund och karriären tog ytterligare ett steg framåt. Så gjorde samtidigt medicinsk teknik och ett år senare stod de båda herrarna inför en revolutionerande möjlighet. Magnetkameran!
”Genom en donation på tre miljoner kunde vi köpa den finske ingenjören Raimo Sepponens fantastiska uppfinning. Vi var först i Sverige och vi insåg att uppfinningen var genial.”
Samarbetet med Wetterberg ledde till S:t Görans sjukhus där Lars-Olof, då som överläkare, byggde upp gero-psykiatriska avdelningen 63. År 1987 kom han i kontakt med demens första gången.
”Ett nytt fält öppnade sig. Mitt intresse för biologi i kombination med magnetkamerans möjligheter gav mig insikter och ett stor intresse för att forska vidare i demensens gåta. Forskningen hade gått lite trögt här hemma i Sverige och man hade haft lite svårt att se teknikens möjligheter. Fast vi trodde nog att vi var väldigt bra!”

Vidare mot Huddinge

Verksamheten på S:t Göran var framgångsrik och Huddinge sjukhus skickade gärna patienter för undersökning med magnetkameran. År 1992 fann Lars-Olof det lika gott att själv flytta till Huddinge sjukhus och där började han omedelbart arbetet med att bygga upp forskning och mottagning.
”I magnetkameran hade jag fått ett diagnostiskt verktyg att bygga vidare med och en bra möjlighet att kombinera patient och forskning.”
Under de femton åren Lars-Olof Wahlund varit verksam på Huddinge har han hunnit med flera forskningsprojekt. Han har axlat ansvaret för neurogeriatriska kliniken och mottagningen där man under tio år har ställt diagnos på över 5 000 patienter. Och följt upp dem över tiden! Varje vecka ser han omkring åtta patienter, anhöriga och närstående. Den mänskliga kontakten är avgörande för en framgångsrik behandling och Lars-Olof Wahlund verkar för utveckling och förbättring i den frågan.
”Det behöver inte vara så komplicerat. Det räcker långt och ofta att ha någon att prata med. Det viktiga är att vara klar och tydlig och att lämna klara besked så långt det är möjligt. Alzheimerpatienten är en utsatt person som kräver respekt från alla i omgivningen. Bra information och fungerande nätverk är därför en investering som dessutom reducerar kostnader.”

Bra kombinationer

Att låta teknik och empati samspela är bara ett exempel på Lars-Olof Wahlunds sinne för synergieffekter. Den tid han inte tillbringar med forskning och patienter viker han helst för visioner i kombination med hammare och spik. Lantstället vid Forsmark i norra Roslagen är hetaste föremålet för förvandlingen. Och inslag av tekniska hjälpmedel saknas inte här heller.
”Ekolod och ny motorbåt förgyller sommaren. Liksom bastun jag nu har byggt.”
Ibland sätter han också händerna i grytorna på spisen. Stångkorv med stekt potatis och rödbetor är favoriten men heta kryddor från orienten lockar då och då till kulinariska experiment. Serveras musik är han allätare men spetsar öronen lite extra om det bjuds barockmusik. Sport är intressant att titta på men inte utöva och ishockey vinner över fotboll.
Djur och natur ligger Lars-Olof varmt om hjärtat och han tar gärna kikaren och spanar efter fåglar. I villan i Älvsjö som han och hustrun nu lämnat till fårmån för Åsögatan på Söder, hade han en råtta med stamtavla. En favorit bland djur! En annan av Lars-Olofs ögonstenar är en glänsande Yamaha.
”Motorcykel är ett underbart sätt att komma naturen nära. Att glida fram på slingrande vägar och att se naturen blomma och känna dofter av alla slag en av livets höjdpunkter.”
Ibland får han sällskap på stålhästen av hustrun Ingrid som till vardags arbetar med pensionsförsäkringar. Fast mest kallas hon Ninnie och paret har firat sin trettioåriga bröllopsdag. De tre döttrarna följer pappas akademiska fotspår. Katarina är rättspsykiater, Elinor arbetar med mjukvaruutveckling för landstinget läser teknisk fysik och Cecilia studerar kognitionsvetenskap. Rejäla utbildningar för framtiden!
I en kanske inte alltför avlägsen framtid kommer det också att hända mycket inom demensforskningen, enligt Lars-Olof Wahlund.
”Verksamma läkemedel mot Alzheimer kommer med den farmakologiska utvecklingen. Det handlar om att få förståelse för vad som orsakar sjukdomen och att hitta den minsta gemensamma nämnaren.”
I en komplicerad värld är en sak kristallklar: Lars-Olof Wahlund kommer att forska vidare inom det stora området Alzheimers sjukdom för att hitta den. Den där minsta gemensamma nämnaren.