Jag ska försöka svara på dina frågor: Det finns en ökad risk om man har Alzheimers sjukdom i släkten men man kan inte uttrycka det som att det skulle vara "troligt" att man själv får det. Det finns sårbarhetsgener för Alzheimers sjukdom som man kan testa via ett enkelt blodprov. I och för sig har det i några studier visat sig att det är sk personer med störst sårbarhet som har bäst effekt av att förändra sin livsstil; äta sundare, motionera mer. Men jag tycker inte att man ska ta reda på vad man har för sårbarhet - det är bättre att försöka sköta sin kost/motion i alla fall - det är ju bra för så mycket annat! Man kan göra speciella genanalyser via speciallaboratorier för att identifiera om en familj har någon sk typ av mutation. Detta görs bara i forskningssyfte och bara när det finns stark misstanke om ärftlighet - dvs om flera medlemmar i en familj i flera generationer utvecklat Alzheimer. Det finns inga egentliga bromsmediciner som bromsar själva Alzheimerförändringarna i hjärnan. Men det finns mediciner som ser till att hjärnan sparar på och hushåller bättre med ett viktigt signalämne: acetylkolin - som just Alzheimerpatienter har stor brist på.

Alla mediciner har tyvärr biverkningar! Men min erfarenhet är att om man
sätter in något av dessa medel (Aricept, Exelon eller Reminyl) i låga doser
i början så vänjer de flesta sig och klarar medicineringen bra. Medicinerna
hjälper inte alla och vi vet inte varför det är så. För vissa personer hjälper det på så vis att man inte försämras lika snabbt som man kanske gjort utan medicin. Man brukar säga att ca 70% har någon typ av nytta av
medicinerna. Det enda sättet att veta om medicinerna fungerar är att prova och att utvärdera hur det går. Efter utredning och diagnos förståss.

Vänliga hälsningar
Elisabet Londos, överläkare
Neuropsykiatriska kliniken Malmö