Alkoholdemens – ett oklart medicinskt begrepp.

Alkoholdemens är i många avseenden ett oklart medicinskt begrepp. Det kallas också ”alkoholrelaterad demens” och det ska hanteras försiktigt. Men det är en allmän uppfattning att hög alkoholkonsumtion kan leda till psykiska förändringar. Vanligast är att personligheten förändras. Omdömet sviktar och sviker. Personen släpper alla hämningar och blir ofta aggressiv, handlar utan insikt och drabbas av ångest och depression. Följden av alkoholdemens blir inte sällan ett socialt förfall.

En liknande symptombild förekommer vid olika demenstillstånd där skadorna är särskilt uttalade inom pannloben och främre tinningloben. Med hjälp av olika tekniska metoder kan man avbilda hjärnan och hos svårt alkoholiserade patienter kan en läkare ofta påvisa en skada.

Det är osäkert om förändringarna i hjärnan då är bestående eller om de går tillbaka efter att ha ”torkat upp” under en tid. Även om personlighetsförändringarna efter långvarigt alkoholmissbruk är mycket tydliga är det lätt att förväxla dem med ett pågående ”dolt” missbruk av alkohol eller andra droger.

Den allmänna uppfattningen om alkoholmissbruk och alkoholdemens präglas delvis av moraliserande ställningstaganden som att den som är alkoholist ”får skylla sig själv”. Trots att det är osäkert om orsaken är missbruk eller demens hos en viss person.

Gravt alkoholmissbruk är en risk för hjärtsjukdom och stroke samt leversjukdom. Det leder dessutom ofta till olyckor, frakturer och traumatiska hjärnskador. Till detta kommer risken att alkoholisten på grund av svår B-vitaminbrist ådrar sig mycket svåra minnesstörningar, ett så kallat ”Korsakoffsyndrom”. Det orsakas av nervcellsdöd inom vissa hjärnområden. Korsakoffsyndromet kräver omedelbar och intensiv vitaminbehandling.

Säkra uppgifter saknas på hur vanligt det är att svår demens orsakas av alkoholism. Man anser att alkoholmissbruk är en viktig bidragande faktor i omkring tio procent av de svåra fallen av demens. De flesta alkoholister med svår demens blir aldrig undersökta efter sin död.

Professor Arne Brun, neuropatolog i Lund, har emellertid visat att avlidna alkoholister har en förlust av synapser, alltså kontaktpunkterna, i hjärnbarkens övre lager. Det är det området som drabbas svårast vid frontotemporal demens, så kallad pannlobsdemens.

Alltså är orsaken till demens vid alkoholism komplicerad. Alkohol har en direkt toxisk effekt på hjärnan, i synnerhet vissa områden av hjärnbarken samt lillhjärnan. Alkohol kan också störa hjärnans funktion indirekt genom att skada hjärta, kärl och lever. Dessutom kan den ge svår vitaminbrist. Till det kommer risken för olyckor med frakturer och hjärnskador som följd. Vissa av skadorna förefaller mer reversibla, vilket är ett starkt argument för långvarig avhållsamhet från alkohol.