Det är med stor sorg vi meddelar att vår fina ambassadör Mikael Hessle har gått bort. Han somnade in den 10 december 2023, 56 år gammal, i närvaro av sin hustru Karin på sitt boende i Åkersberga. Det var ett snabbt sjukdomsförlopp och Mikael var en fighter som kämpade mot sin alzheimer i sex år. Han var en glädjespridare, älskad make, pappa, son, bror, husse och kollega. Mikael var också en mycket uppskattad deltagare vid Alzheimerfondens träffar för drabbade och anhöriga mitt-i-livet.
”Alla kan drabbas oavsett”
När SAS-piloten Mikael Hessle skulle utbilda sig på en ny flygplanstyp och presterade långt under vad han var van vid trodde han att han var utbränd. Ett år senare fick han beskedet – ”du har alzheimer”.
–Jag blev jätteledsen först men tänkte sedan att det kunde vara värre. Jag tänker inte på det som oundvikligen kommer – utan gör det bästa av det jag har.
På Alzheimerdagen den 21 september 2018 var Mikael och Karin Hessle gäster i TV4:s Nyhetsmorgon. Mikael berättade om alzheimerdiagnosen som kom som en käftsmäll och att familjen nu lever efter receptet: ”ta det jobbiga när det kommer”. Mikael och Karins starka berättelse gick rakt genom rutan. Några timmar senare är de på plats i Aula Medica i Solna där Alzheimerdagen firas och får många varma applåder när generalsekreterare Liselotte Jansson presenterar dem som Alzheimerfondens nya ambassadörer.
Lite trött efter en tidig morgon och mycket uppmärksamhet berättar Mikael om livet innan han fick diagnosen. Som pilot anställd på SAS hade han i tio år flugit Boeing men skulle utbilda sig på en ny flygplanstyp i Frankrike. Det gick inte alls som han hade tänkte sig.
–Jag underpresterade, kände mig tom och trött och funderade på om jag var utbränd.
Hemma vände sig Mikael till sin vårdcentral, blev sjukskriven en period och kände sig lite bättre. Åter på jobbet återupptog han utbildningen men det fungerade inte den här gången heller. Nu tog flygläkaren på Mikaels arbetsplats tag i situationen och såg till att Mikael fick göra kognitiva tester och en magnetröntgen.
Det tog ett år tills att jag fick diagnosen. Jag blev såklart ledsen. Tanken som slog mig var att jag inte skulle hinna träffa mina barnbarn.
–Det tog ett år tills att jag fick diagnosen. Jag blev såklart ledsen. Tanken som slog mig var att jag inte skulle hinna träffa mina barnbarn, säger Mikael stillsamt och Karin fyller i.
–Det var en jättechock och en stor sorg. Jag funderade enormt mycket över situationen. Började gråta var jag än befann mig och tänkte alla steg framåt. Men jag kom fram till att vi får ta det jobbiga vartefter när det kommer. Och vi har hittat ett nytt sätt att leva – att leva varje dag. Vi kör ofta ”after ski” – tar en öl eller ett glas vin och pratar om dagen.
Ett år efter beskedet ser familjen Hessles vardag mycket annorlunda ut. De säger nej till allt som handlar om att planera långt fram i tiden. De lever här och nu, tillbringar mycket tid hemma och gör vad de känner för i stunden. Som att handla middag på lokala ”thaivagnen” och spontant bestämma om de ska umgås med vänner och grannar.
Hemma i bostaden har de förenklat allt och skalat av för att Mikael lättare ska kunna hitta det han behöver. Karin har lagt om sina arbetstider och köpt en stor almanacka där hon skrivit upp vilka tider hon jobbar, olika aktiviteter och vad familjen ska ha till middag.
–Jag försöker låta Mikael fokusera på det som han mår bra av. Jag vill att han ska vara stressfri, glad och pigg när jag kommer hem.
Mikaels liv handlar idag mycket om träning. Han cyklar, springer, går på spinning och poweryoga och tar promenader med familjens hund.
–Och jag får uppdrag av Karin som att handla men då behöver jag en lista. Ibland känns det som att man aldrig får ro, säger Mikael och skrattar.
–Jag kan inte fatta hur man hade tid att jobba. Men då hade man inte tid att känna efter. Det är galet hur vi lever våra liv.
Mikael och Karin berättar att sönerna, som är 15 och 17 år, har haft svårt att ta in pappas sjukdom.
–De är inne i sin frigörelseprocess och lite arga på mig. Vi försöker skämta om det, säger Mikael och skrattar åt när Karin fyllde år och han någonstans i huset hittade ett paket till henne som han hade glömt bort.
Karin berättar att hon har tagit över skötseln av ekonomin och att hon och Mikael har sett till att skriva testamente och planerar att skriva en framtidsfullmakt.
–Alzheimer är en vidrig sjukdom men det kunde ha varit värre. Vi har i alla fall tid att förbereda oss och kan leva i nuet. Vi hoppas förstås att forskningen ska hinna göra mer, säger Mikael och Karin och reflekterar kring forskningsrönen från den så kallade FINGER-studien som presenterats under Alzheimerdagen. Den visar att en hälsosam livsstil kan förebygga kognitiv försämring hos personer som har ökad risk för demens.
–Mikael är högutbildad och vältränad har alltid skött sig ändå har han fått diagnosen. Det är bra för folk att känna till. Att alla kan drabbas oavsett.
