Stina-Clara Hjulström

–"Vi måste engagera oss medan vi kan"

Stina-Clara Hjulström är Demensförbundets engagerade ordförande sedan 1997. När Alzheimerfondens ordförande Stefan Sauk ringde och frågade om förbundet var intresserat av att delta i projektet "Möten med minnen" tvekade hon inte.

– Allt som görs för att få demenssjuka ut i samhället är bra. Jag gillar att fokus inte bara ligger på sjukdomen utan på konst och kultur – själslig näring – som på många håll är så utarmad inom vården. Att "Möten med minnen" arbetar med specialvisningar i mindre grupper tror jag kommer att uppskattas mycket av de demenssjuka och deras anhöriga, säger Stina-Clara Hjulström.

På Museum of Modern Art i New York började man arrangera specialvisningar för demenssjuka och deras anhöriga eller vårdare 2006. När projektet "Möten med minnen" nu dras igång i Sverige hoppas man på stor uppslutning från museisverige. Femtio museer har redan anmält intresse för att delta. Stina-Clara tror att det kan bli många fler.

– Våra 130 lokalföreningar arbetar på olika sätt för att stötta demenssjuka och deras anhöriga, bland annat genom att få ut dem i samhället. Föreningarna kommer att göra vad de kan för att puffa museer runt om i landet att delta i projektet. "Möten med minnen" känns lustfyllt och blir säkert roligt även för personalen, fortsätter Stina-Clara Hjulström.

Stina-Claras stora engagemang för äldre vaknade när hon började arbeta som distriktssköterska i Kalmar. I jobbet mötte hon många äldre patienter och den kände geriatrikern Lars Wernersson, som blev en stor inspiratör.

– Jag har fått engagemanget från många olika håll. Min mamma drabbades av vaskulär demens sent i livet. Jag känner starkt för de äldre, multisjuka i samhället. Det är en grupp som ofta far illa.

Stina-Clara Hjulström har länge varit en stark röst i debatten, som ryter till när äldre och demenssjuka drabbas av nedskärningar. Visst finns det många brister i demensvården, men hon vill gärna lyfta positiva signaler. De senaste åren har de demenssjuka kommit upp mer på agendan och hyschandet kring sjukdomarna minskat. Hon tror att det har att göra med att det nu är 40- och 50-talisternas föräldrar som insjuknar.

– De är mer upplysta och mer på hugget. De protesterar när boenden ska stängas, kräver demensutredningar och ringer till vårt förbund och förhör sig om föräldrarnas rättigheter, berättar Stina-Clara.

Ska hon välja de viktigaste frågorna inom demens- och äldrevården är det bristen på anpassade boenden för demenssjuka, bristen på utbildad personal, chefer/arbetsledare och för lite personal. Men framför allt bristen på specialister inom geriatrik, som leder till att de äldre och demenssjuka ofta blir felmedicinerade och inte får den rehabilitering och vård de behöver. Inom kort går cirka 700 geriatriker i pension.

– Det här är skandalöst, en ödesfråga för Sverige. Regeringen borde peka med hela handen och satsa på fler geriatriker. Det är ett stort och spännande område där jobben kommer att finns i framtiden. Fler geriatriker gagnar de demenssjuka, men också det stora kollektivet äldre.

Stina-Clara vill se snabba beslut på hög nivå men efterlyser också ett större engagemang från alla håll – ung som gammal – när det tas politiska beslut om de äldres livskvalitet.

– Hur ser vi själva på att till exempel äta fryst och upptinad mat på vårt äldreboende och bli inlåsta om natten utan tillsyn?

– Alla tror att "det här berör inte mig". Men det gör det i allra högsta grad. Räknar vi in anhöriga och närstående är cirka en miljon svenskar berörda av demenssjukdomar idag. Vi borde tänka på att vi snart kan vara där själva och engagera oss medan vi kan för att få det samhälle vi vill ha i framtiden.

Stina-Clara Hjulström Stina-Clara Hjulström