Professor Caroline Graff, Karolinska Institutet

Caroline Graff är en av Sveriges främsta experter på ärftlighetsfrågor när det gäller demenssjukdomar. Hon är också chef för Hjärnbanken vid Karolinska Institutet.

Vad betyder Alzheimerfondens stöd för dig och din forskning?
– Då det helt saknas effektiv behandling mot demenssjukdomar som Alzheimers sjukdom och frontallobsdemens behöver vi forskare både samarbeta och genomföra långsiktig forskning. Alzheimerfondens generösa anslag till vår kliniska forskning innebär att vi kan forska med kontinuitet och vara en stark medspelare i internationella forskningsprojekt. Våra projekt är långsiktiga eftersom vi följer och forskar på personer genom hela deras sjukdomsprocess från att de fortfarande är friska till första symtom och under sjukdomens alla faser fram till att vi studerar den avlidnes hjärna efter döden. Projektet är även kostsamt eftersom vår forskning utgår ifrån olika tekniskt avancerade undersökningar och prover på människor. Vår målsättning är att tillsammans med andra forskare i världen upptäcka hur tidigt demenssjukdomarna kan bromsas, dvs. vi vill kunna påverka sjukdomen innan patienten själv upplever några symtom.

Du forskar kring demens och ärftlighet. Hur går det till?
Via vår genetiska mottagning på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge kommer vi i kontakt med familjer där det finns flera släktingar som har insjuknat i demenssjukdom, ofta med första symtom före 60 års ålder. Som ett led i familjeutredningen undersöker vi om det finns en genetisk, ärftlig, orsak till att sjukdomen uppstår. Det kan vi göra genom att undersöka om det finns en sjukdomsorsakande mutation i någon av de hittills kända generna som kan leda till ärftlig alzheimer, ärftlig frontallobsdemens (med och utan ALS) eller ärftlig parkinsons sjukdom. Utifrån den här kontakten tillfrågas familjerna om medverkan i våra forskningsprojekt.

I ett kliniskt forskningsprojekt undersöker vi familjemedlemmar som hör till familjer med en känd sjukdomsorsakande mutation, dvs. familjer som har en ärftlig alzheimer eller en ärftlig frontallobsdemens. Genom att undersöka syskon och barn till en drabbad innan de har utvecklat sjukdomssymtom försöker vi finna de allra första tecknen på att sjukdomen håller på att bryta ut. Bland annat studerar vi hjärnan med magnetkamera, ryggvätskan och den kognitiva förmågan genom olika minnestester för att förstå vilka förändringar som kommer först hos personer som bär på den sjukdomsorsakande mutationen, men som ännu inte utvecklat den demenssjukdom som finns i familjen.

I andra familjer där vi inte kunnat påvisa en mutation i någon av de kända generna försöker vi att hitta nya sjukdomsgener. I större familjer med DNA-prov från flera sjuka individer kan vi utnyttja den nya gentekniken och göra så kallad helgenom sekvensering. Då läser vi av hela arvsmassan på alla i en stor familj och sedan undersöker vi vilka genförändringar som de sjuka individerna har ärvt men som de friska släktingarna saknar. På så vis försöker vi att hitta nya gener som kan orsaka de ärftliga formerna av tidigt debuterande demenssjukdom.

Eftersom de ärftliga formerna av Alzheimers och frontallobsdemens är relativt ovanliga former av demenssjukdom har vi stor glädje av våra internationella samarbeten.

Vad sker med de hjärnor som doneras till Hjärnbanken?
Hjärnbanken vid Karolinska Institutet är en verksamhet med syfte att underlätta för forskning och diagnostik på hjärnans sjukdomar och öka vår kunskap om hjärnans normala utveckling och åldrande. Personer kan själva eller via närstående donera sin hjärna till Hjärnbanken för att bidrar till detta syfte. De hjärnor som doneras undersöks av en neuropatolog för att bedöma om det föreligger förändringar som kan förklara eventuella symtom eller sjukdom som donatorn haft under sitt liv. En sådan undersökning resulterar i en klinisk neuropatologisk diagnos som närstående får ta del av. I många fall kan den neuropatologiska undersökningen slutligen ge besked om vilken demenssjukdom en närstående varit drabbad av.

Härutöver används den donerade vävnaden för att med vetenskapliga metoder öka vår kunskap kring hjärnans funktion och skador. Forskare ansöker om att få använda vävnaden i sina forskningsprojekt genom att beskriva vilka frågeställningar de vill besvara och vilken nytta resultaten kan ha för patienter.

När de gäller demenssjukdomarna krävs en neuropatologisk undersökning för att få en definitiv alzheimerdiagnos och för att avgöra sub-typen av frontallobsdemens.

Slutligen innebär en donation av hjärnan till Hjärnbanken att vävnad tillvaratas för framtiden då det kan finnas bättre möjligheter till mer exakt diagnostik, vilket kan ha betydelse för behandling av släktingar som också insjuknat i samma sjukdom.

Hur stor är risken att själv få demens om man har en förälder som är drabbad?
För att bedöma risken för att själv insjukna i en demenssjukdom bör man helst ha mer information om hur många som insjuknat och vid vilken ålder. Livstidsrisken för alla personer att drabbas av en demenssjukdom är ca 10 procent och den risken ökar till 50 procent om det finns en ärftlig demenssjukdom i släkten. I det fall man inte vet mer än att en förälder har haft Alzheimers sjukdom anses livstidsrisken öka från 10 procent till ca 20 procent.

Hur många släkter i Sverige känner man till som har den genetiska formen av demens?
I Sverige känner vi idag till ca 10 familjer med ärftlig Alzheimers sjukdom där insjuknandet sker mellan 35 och 60 års ålder. När det gäller frontallobsdemens är antalet familjer betydligt högre och vi räknar med att upp till en fjärdedel av alla patienter med en frontallobsdemens har en genetisk orsak. Vi vet inte varför frontallobsdemens har en större ärftlighetsrisk än andra demenssjukdomar, t.ex. alzheimer, men vi känner i dag till tre gener som kan förklara upp till 25 procent av alla fallen.

Är det viktigt att ärftlighetsutredningar görs?
Det måste vara upp till varje enskild familj om de önskar en ärftlighetsutredning eller inte, men det är viktigt att familjerna får information om att det finns en sådan möjlighet. Det är särskilt viktigt i familjer där det finns flera som insjuknat i en demenssjukdom innan 60 års ålder och för personer som drabbats av frontallobsdemens. En ärftlighetsutredning kan ge svar på många frågor och funderingar som familjen har kring ärftligheten och vi rekommenderar att familjen tar ställning till att i alla fall spara ett blodprov för framtida genetisk diagnostik. Vidare tycker vi att det är viktigt att familjen får veta att en neuropatologisk undersökning av hjärnan, som kan utföras först efter döden, är en oerhört värdefull pusselbit för diagnostiken och som i framtiden också gör det möjligt att gå tillbaka till bevarad vävnad för re-diagnostik när vi har nya och bättre möjligheter att precisera demenssjukdomarna.

2015-06-01, uppdaterat i januari 2017

givegift.png

Foto: Stefan Zimmerman